Aerodynamikfunderingar

Det här med aerodynamik har vi funderat en del över. Vi måste göra en del förbättringar för att ens ha en chans att nå över 200 km/h. Det mest naturliga är förstås att minska frontarean. Lättare sagt än gjort om man inte vill bygga om hur mycket som helst.

Konstruktionen på jetskotern är som den är. Tankar och framvagn bidrar till frontarean, och det bästa vore förstås att försöka slimma ner hela konstruktionen. Jag tror att vi nöjer oss med mindre förändringar till att börja med. Som man kanske ser på bilder och filmer från de körningar som vi gjort så är förarpositionen väldigt upprätt. Vi har dessutom ett högt och brett styre, och med alla skydd och brandskyddskläder så bidrar föraren rejält till ökat luftmotstånd. I förrgår kväll for jag och Jim till garaget för att leka lite med farsans nya flipperspel och passade på att spåna lite.

Ja ni ser ju själva hur det ser ut:…

Lägger man sig ner lite och lita magiskt trollar bort styret så ser det lite bättre ut (vi kan nog sänka förarpositionen lite mer också).

En sak till som lär bidra till ökat luftmotstånd är all turbulens som uppstår kring chassi, slangar, förare, styre etc. Med en snygg och praktisk kåpa ritat i Paint kan man nog råda bot på lite av detta. Jag har även tagit mina talanger inom datagrafik tillvara genom att visa skillnaden mellan före och efter:

Vi upptäckte rätt snart att det blir oerhört obekvämt att ligga ner på det viset så som förarplatsen är utformad idag. Vi kommer att behöva flytta bak sittdynan, och antagligen även göra något slags stöd för magen precis som på en sportmotorcykel. Någon form av stöd baktill vore nog inte så dumt heller, för man vill gärna känna att man sitter tryggt när det skumpar som värst över isen.

Det här inlägget postades i Jetskotern. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.