Rapport från Motormässan

Dags för en liten rapport från våra senaste utsvävningar. Förra helgen var det Motormässan i Östersund som gällde. Tror faktiskt att det var Olov i Mobackengänget som tipsade dem om att vi kanske hade något som kunde vara intressant att ställa upp. De hörde i alla fall av sig och undrade om vi inte kunde tänka oss att komma – vilket vi gärna gjorde. Särskilt när vi visste att Mobacken också skulle dit.

Var till att snygga till prylarna lite. De såg för eländiga ut efter alla transporter och sandstränder, så det blev till att tvätta, putsa och måla. Som ni också redan har sett så bytte vi ut de fula vita plastlådorna för elektroniken mot några som såg lite bättre ut.

Någon kväll före mässan kopplade vi ihop elen med de nya boxarna. Glad i hågen tryckte jag in alla kablar som stack ut, skruvade på locken och anslöt batteriet. Dröjde inte länge förrän Jim uppmärksammade mig på att det nog rök lite väl mycket. En kabel hade visst kommit i kläm.

Huvudsäkringen är på 60 ampere. Krävs ingen raketförskare för att räkna ut att det är en aning för mycket för de 1.5-kvadratskablar som sitter i elektronikboxarna. Blev till att avsäkra dessa med en något mindre säkring.

Klar för lastning! I bakgrunden poserar vår nya ölserverare. Om någon sponsrar oss med en släpvagn till så kanske den får stå för servicen i depån nästa år.

Kom i vanlig ordning iväg bra mycket senare än tänkt. Officiell sluttid för uppsättning av montrar är kl 21.00. Vid 00-tiden började vi bli klara. Målet var att få till lite depåkänsla, då det är där vi känner oss som mest hemma. Då Motormässan ska vara en familjetillställning så sparade vi in på vissa detaljer men vi fick till det rätt bra ändå.

Förutom en massa småpinaler så ställde vi ut Olovs dubbelturbinspark, Anders jethoj, pulsjetskotern och en inombordare som Lars-Eriks morfar tillverkat någon gång på 30-talet.

Hanns faktiskt med någon öl och självbeundran innan mässpersonalen kom förbi och undrade om de skulle få åka hem och lägga sig någon gång.

Anders tränade inför sitt världsrekordåk på Bonneville.

Sen drog mässan igång. Blev så himla mycket folk och prat att man helt glömde bort att fota…

Vädret var rätt växlande under lördagen. Olle Hemmingsson underhöll med gitarrspel till takten av gammal traktor på tomgång. Av någon anledning så tände han inte riktigt på att spela till takten av en vråltrimmad Mercadiesel på fullgas. Rave kanske inte är något för honom. Traktorn som motorn sitter i är i alla fall helfrän, och det ska bli kul att se hur den går i sommar.

Olle och Lasse ställde som sagt ut nya minipullern. Olles Bison med Rolls Royce-12:a var på plats, och även Roger Forseths skapelse med stor Scaniamotor.

Fanns förstås en hel del fina prylar att titta på inne på mässan. Den här 67:a Fastbacken var en riktig skönhet!

Undertecknad fick även chansen att för första gången provsitta en Lotus Exige. Om jag någon gång ska kosta på lite på en sportbil så blir det en sådan. Med stel rygg var det riktigt knepigt att ta sig in oskadd.

Tommy Nygaard ställde ut sin fantastiskt fina Rupp, som han hittade ståendes i en öken i staterna, fraktade över Atlanten och renoverade till toppskick. Visste inte ens att folk ägnade sig åt att renovera snöskotrar…

Stundvis var det massor av folk i vår depå (eller monter som det kanske borde kallas). VI hade äran att träffa flertalet riktigt sköna typer. Bland annat en karl som jobbat som stridspilot och kört Draken på F4, en uppfinnare, en som arbetat på Hackås Precisionsgjuteri. Är ju helt fantastiskt vad många intressanta och roliga typer man får prata med, som man kanske aldrig skulle ha träffat annars.

Innan själva mässan så undrade man väl lite hur kul det egentligen kunde bli. Ordet ”mässa” kan ju låta lite stelt. En monter inomhus utan skruvning och körning. Som ni redan märkt så blev det ju mycket mer än så, och under lördagskvällen blev det till och med skruvning.

En kompis ringde från parkeringen och undrade om jag kunde något om startmotorer till Oldsmobile. Jag har förstås inte någon som helst koll på Oldsstartmotorer, men vi släpade med oss en hög verktyg och drog dit. Efter det vanliga knacka-på-solenoiden-be-en-bön-och-prova så blev det till att ta till lite mer drastiska åtgärder. Lars-Erik var inte bara mjukast i ryggen utan har även lämpligt format (långsmal) för att stoppa in under en bil.

Efter att ha lyft bilen med pallkärra och pallat med allehanda hittegods så monterade han ur startmotorn. Visade sig att kabeln till ett av kolen nog nötts sönder mot chassit på startmotorn och kortslutits. Det som en gång i tiden varit höljet på kabeln var numera bara en hög med smält plast. Efter lite rensning och tillsnyggning samt tillverkning av en isolator av ett Svarthåletvisitkort gick startmotorn finfint igen!

Nu kommer vi till en sak som jag så ofta brukar hävda; våga prova! Här fanns det ju inte ens något att förlora. Det är förstås otroligt smickrande att många kommer förbi vår monter är väldigt imponerande, men många verkar nog tro att vi är betydligt smartare än vi är. Vi är inga Einsteins, utan bara nyfikna, arbetsamma och envisa.

Under ihoppackningen på söndag-kvällen lade jag märke till skidorna på en av veteranskotrarna. De gamla Ski-Doo-skidor som sitter på vår jetskoter har förvisso fungerat väldigt bra, men de börjar bli väldigt glappa. Dessutom så är ju bladfjädrarna grymt överbelastade. Vore ingen höjdare om en sådan skulle bestämma sig för att ge upp mitt i ett fartrekordförsök. Denna konstruktion såg inte så dum ut. Då vi inte har för vana att köpa färdiga prylar så kanske vi bara låter oss inspireras för att tillverka något eget.

Just det, vi vann ju en pokal också! Tredje plats i kategorin udda fordon. Otroligt kul förstås – och tackar domarna för sina goda omdömen!