Det visade sig att Lars-Erik hade ärenden i Östersund här i dagarna, så vi tänkte att han kunde passa på att åka förbi på ett litet planerings-/funderingsmöte. Det är ju en del som ska räknas ut innan vi sätter igång med att tillverka delarna till bakre upphängningen.
Lars-E har ett par lagerbockar liggandes som nog kan fungera bra att använda så jag skissade upp dem, en axel, samt två svingarmar. En ren skiss än så länge.
Ser ut som att vi kan bli tvungna att höja markfrigången en aning om vi ska få plats med allt. Särskilt om vi dessutom ska få till en 5-10 centimeter fjädringsväg.
Eftersom vi inte redan hade tillräckligt att göra så drog jag och bror min på oss en gammal Volvo 240 att köra på isen med i vinter. Lars-Erik har ju levt lyxlivet i ett par år redan (han har en 740) så detta blev mitt och Jims projekt. Bilen är endast moderat trimmad och inget att skryta över alls faktiskt, men köra på is är ju kul.
Här kommer en liten filmsnutt från första provkörningen. Detta skulle man ju kunna se som en liten teaser inför Speed Weekend 2015 också, då de förutom fartrekordkörning även har rundbana för den som finner det mer intressant.
För den som vill läsa saker och ting i rätt ordning så är första inlägget/faktarutan om stötdämparna här: Länk
Idag riggade jag upp stötdämparna i hydraulpressen, tillsammans med en lastcell, ett höjdskjutmått och Svarthålet Racings egen mät- och loggningsmjukvara.
Först antecknade jag fjäderns längd vid ”startpunkten”, d.v.s. det läge då stötdämparen är nästan helt utsläppt (måste lägga lite tryck på den för att få ett startvärde).
Sen var det bara till att börja pressa och anteckna…
De här stötdämparna visade sig vara väldigt linjära. Det är en liten brytning i början av kurvan. Fjädrarna går en smula tyngre från början av någon anledning. Inget som får mig att oroas över vare sig stötdämparna eller min mätutrustning. Vi kallar det en acceptabel avvikelse helt enkelt!
Vad får man nu ut av detta? Jo:
Om vi drar en rät linje från startpunkten (0 mm) till slutpunkten (40 mm) så får vi en fjäderkonstant på ungefär 179 kN/m. Detta ger ett visst fel ungefär i mitten av mätområdet eftersom fjädern inte beter sig helt linjärt.
Fjäderkraften när dämparen är nästan helt utsläppt är ungefär 110kg
Fjäderkraften när dämparen är helt komprimerad (ihoptryckt 40mm) är ungefär 830kg
Ska vi vara lite kluriga och kolla hur mycket stötdämparen är ihoptryckt när fjäderkraften (kraft anges i Newton, men vi kan ju räkna om) är 980 lbs/444 kg som står angivet här…
Kollar vi i tabellen så ser vi att kraften vid nollpunkten var 1000 N. Fjäderkonstanten är 179 kN/m eller 179000 N/m. Om vi för en given fjäderkonstant och kraft vill räkna ut ”ihoptryckningen” så använder vi följande formel:
x = (F – F0) / 179000, där x är ”ihoptryckningen” i meter, F är kraften i Newton och F0 är kraften i Newton när dämparen är helt utsläppt. 444 kg motsvarar på våra breddgrader ungefär 444 * 9,82 = 4360 N. Då kan vi räkna ut x:
x = (4360 – 1000) / 179000 =~0.0189 m =~ 19mm
Ser ut att stämma skapligt mot grafen ovan. Ett litet fel blir det då fjädern inte beter sig helt linjärt från början.
Idag hämtade jag ut stötdämparna som vi tänkt kanske skulle funka på jetskotern. Billiga Kina-grejer, men det kändes inte som det var läge att köpa Öhlinare till ett experiment.
Tyvärr så säger Maxvikt: 980 lbs i princip ingenting om stötdämparens egenskaper, och mer info fanns inte heller att få. Därför får vi ta reda på dessa data själv.
Som vanligt så blir de fakta jag försöker förmedla här rent teoretiska. I ”verkligheten” så finns det säkerligen massor av andra faktorer att ta hänsyn till när man ska välja en stötdämpare. Dock så finns det några grundläggande saker som jag tycker att man rimligtvis borde känna till.
En stötdämpare har två funktioner:
1. Att fjädra
2. Att dämpa
Dessa både funktioner mäter man.
Fjädern
Fjäderns ”styrka” mäter man i N/m, d.v.s. Newton per meter. Den kraft som krävs för att komprimera (eller för den delen dra isär) fjädern är (mer eller mindre) proportionell mot sträckan den komprimeras (eller dras isär).
Med andra ord, om det åtgår 1000N för att trycka ihop fjädern 1cm så åtgår det 2000N för att trycka ihop den 2cm.
Vad är då fjäderkonstanten? Jo 1000/0,01 = 100000N/m eller 100kN/m.
Detta gäller såklart en ideal fjäder, men en bra spiralfjäder ligger nog riktigt bra till inom det tänkta arbetsområdet. Sen finns det ju progressiva fjädrar och det är ju en annan femma.
Dämparen En dämpare dämpar en rörelse. Det finns lägen då odämpade rörelser är precis vad man vill ha, men hjulupphängningar hör inte dit.
Det här klippet visar, trots den kassa bilden, rätt tydligt ungefär vad odämpade hjulupphängningar leder till:
Det vill säga i värsta fall en näst intill okontrollerbar svängning, vilket förstås är livsfarligt. Utan dämpare
Alla fjädrar har en egenfrekvens, d.v.s. den frekvens i svängningar per sekund (anges oftast i Hz eller Hertz) som den svänger med om man ”sätter igång” den.
Den frekvensen är en barnlek att räkna ut om man känner till fjäderkonstanten (k) och den massa (m) som hänger i fjädern.
T är den tid (i sekunder) det tar för fjädern att göra en svängning. Frekvensen (F) räknar man ut genom att dela 1 med T:
F=1/T
Låt säga att vi hänger en vikt på 100kg i änden av fjädern i exemplet ovan (fjäderkonstanten 100000N/m): =~0,199 sekunder
eller
1/0,199=~5Hz
Med dämpare
Om man inte vill ha en självsvängande rörelse så använder man även en dämpare.
Dämparen dämpar fjäderns rörelse, t.ex. med en kolv som rör sig i en vätske-/gasfylld behållare.
Dämparens egenskaper kommer vi inte att mäta ut. Vi mäter upp fjädern (d.v.s. fjäderkonstanten), och litar på att dämparen går att justera så pass att vi klarar oss. Vill man gå mer på djupet i detta ämne så är det bara att Googla ”Harmonisk oscillator”.
Eller kolla in denna simulator. C är dämpningen angiven i kg/s. Prova att sätta C till 0 och sedan sätta fart på svängningen genom att ställa om x0. Öka sedan dämpningen (c) successivt för att se hur rörelsen dämpas (utan att påverka dess frekvens).
Öka massan (m) och frekvensen sänks. Öka fjäderkonstanten (k) och frekvensen ökar.
Värt att tillägga är att alla fjädrar har en viss ”inbyggd” dämpning, och det är ju därför de inte fortsätter självsvänga i evighet om man sätter fart på den. Hmm, ja luften runt omkring dämpar ju lite också. Nu kommer vi in på petitesser…
Hur ska vi mäta då?
När jag köpte min 10kN-lastcell från Load Indicator för ett par år sedan så undrade jag om jag kastade pengarna i sjön. Nu med facit på hand så har jag fått användning för den flera gånger, och även denna gång.
Tanken är att bygga en enkel rigg där jag kan trycka ihop stötdämparen i en hydraulisk press och mäta kraften med lastcellen samt ihoptryckningen med lämpligt mätdon, t.ex. en indikatorklocka eller ett höjdskjutmått. Snodde ihop riggen nu under kvällen. Saknas bara fäste för lastcellen innan man kan skrida till verket.
Stelbent kan ju ha sin charm. Mobacken-Anders tycker t.ex. att han är skitcool när han glider fram på sin prisbelönta Traja, fjädrad endast i sadeln (något fläsk är det inte tal om där…), men vi skulle gärna ha lite mer att röra oss med när vi susar fram i några hundra knyck på isen i Årsunda.
Vi har väl diskuterat lite olika koncept, utan att direkt komma till några slutsatser. Idag tog jag mig helt sonika friheten att skissa lite. Jetskotern är svintung som den är, så jag tänkte att det vore fint att försöka nyttja lite aluminium för en gångs skull. Så få och stabila leder som möjligt, och allmänt bra och komfortabelt var tanken.
Detta är som sagt endast en snabb skiss, men något liknande bör kunna funka. Stötdämparna hamnar alltså på utsidan, vilket känns rätt tryggt med tanke på vilken hetta det är där inne runt motorn. Dessutom skulle det bli lite knepigt att få plats med dem.
Igår kväll låg det snö på backen och temperaturen har legat under nollan ett tag så det kändes som att det var läge att låta ”Brölröret från helvetet” (som Bjursingen kallar den) få komma ut en sväng.
Just nu jagas plåt inför tillverkning av större motor. Förhoppningsvis ska åtminstone delat av den vara klara under detta år. Känns faktiskt lugnare än förra året. Skillnaden är kanske att vi vet ungefär hur saker ska gå till denna gång.
Själv sitter man på flygplatsen för att roa sig med musiklyssning och öldrickning i helgen. Kanske blir den sista ”lediga” helgen på ett tag. Ny motor ska byggas, vilket kräver planering, materialinköp, hantverkande…
Tills vidare tänkte jag visa lite av vad våra vänner håller på med, samt med hjälp av dem locka er att komma till Årsunda den 27-28 februari.
Först ut har vi Mobacken-Anders som lyckats fläka ut sig på en helsida i Östersundsposten, samt ett litet videoreportage på deras hemsida.
Från OP.se
Man kunde nästa tro att Anders gått någon slags mediaträning för han gör ju sig riktigt bra framför kameran! Vill ni ha autografer så får nu försöka nå honom via Mobacken Racings hemsida.
Nästa typ att visa upp sig är Rickard (Brooklyn Choppers) – mannen som hamnade på fel sida av isen under förra Speed Weekend. Som alla kanske minns så regnade hela eventet bort natten (eller nätterna) innan det skulle gå av stapeln. Vi höll oss intill stranden på den lilla is som fanns och roade publiken bäst vi kunde.
Rickard har i alla fall torkat hojen igen, och den verkar ju funka bra(?). Kanske behövde rengöras lite ändå!
Även Rickard har figurerat i media. Förra numret av MCM t.ex.
Från tidningen MCM
Peter Forsberg (Brooklyn Choppers) då? Hur har det gått med hojen med dubbla pulsjet? Ja, han har ju kört med den förut men hävdar att han har ”vissa problem”. Som om det är något man blir överraskad av i den här branchen. Hjälp nu till att motivera honom med glada tillrop och uppmuntran så att vi får se även honom i Årsunda!
Det är inte förrän anmälan till Speed Weekend öppnar som man verkligen vågar tro på att de ska orka ordna detta storslagna spektakel ännu ett år. Efter årets klart problematiska vinter så var det kanske ingen av oss som såg det som en självklarhet att Speed Weekend skulle bli av igen (vi vet hur mycket jobb och pengar det kräver för att ordna), men nu behöver vi inte längre oroa oss.
Var under förra veckan ute på en lite jobbtripp, och passade på att stanna förbi i Stockholm över helgen. Ni som har stenkoll på veterantraktorpulling i Jämtland har garanterat inte missat Kenneth Avelins maffiga Volvo-traktor med överladdad tvåtaktsdiesel.
Vi har lärt känna både han och hans son Daniel lite under året, och detta är ju helt otroligt trevliga typer. Får väl ändå säga att jag blev lite förvånad när jag fick veta att Kenneth bor mitt i smeten på Södermalm i Stockholm. Normalt driver han en bogserbåtsfirma.
Jag, vars sjövana inte sträcker så mycket längre än till en gammal eka på någon fjällnära tjärn i Jämtlandsskogarna var förstås nyfiken på hur de har det på jobbet, och fick följa med på en tur. Visade sig vara ett rätt intressant uppdrag de hade den dagen.
Sen bar det av emot Kenneths garage för att kolla på lite grejer som blivit över från hans traktorbygge. Ni vet de här gasturbinmotorerna som Stena sålde ut för några tusingar per styck för ett antal år sedan? Boeing/Caterpillar 553 heter de, och de satt i Stridsvagn S. Det jag inte kände till var att de faktiskt satt parallellt med en Detroit-diesel, alltså en sån tvåtaktsdiesel som Kenneth har i sin traktor.
Turbinen finns kvar, och vi har förstås varit spekulanter på den sedan vi fick reda på att den fanns.
Ser faktiskt ut som att vi ska kunna byta till oss den där, så nu återstår bara att se vad vi ska hitta på med den. Förslag mottages tacksamt!
