Svarthålet Racing

Som omedelbar följd av vårt ganska radikalt sänkta tempo gällande detta projekt så blir antalet inlägg per vecka lite färre. Arbetet fortgår ändå – inbilla er inget annat.

Efter mången eftertanke, och mycket goda råd från en av få här i världen som faktiskt bygger stora pulsjetmotorer så har vi kommit fram till några punkter att se över:

• Våra ventiler är antagligen för hårda. Vi bör antagligen gå ner i materialtjocklek. Har fått material (0.2mm och 0.25mm) från Lesjöfors att testa lite med innan vi bestämmer oss.
• Det finns de som hävdar att ventilerna inte ska vara överbockade, utan snarare stå en aning öppna när de är monterade. Tryckvågen från varje detonation räcker gott och väl för att stänga dem ändå, och de kommer antagligen öppna lite lättare när luft väl ska in. Detta får vi se över
• Sex bränslepumpar och de tolv spridare vi kört med bör funka för att åtminstone få motorn att gå, men vi borde antagligen koppla isär spridarraderna lite så att vi kan köra dem fyra och fyra. På det viset kan vi starta med mindre bränsle för att sedan öka. Nackdelen med att endast reglera flödet med en returkrets är att bränslet inte dimmar lika fint vid lågt tryck.
• Mina kollegor får fylla på med sina förslag. Dessa känns mest avgörande för mig, och jag tror att vi i alla fall är skapligt överens om att detta är något att se över.

För den som inte riktigt kopplat det här med pulsjetmotorer så finns det en alldeles utmärkt demonstration i form av en gammal tysk film från 1944 där man förklarar hur V1:an fungerade, med animationer och allt.

Detta är del två. Resten finns på Youtube.

Undertecknad har precis avnjutit den första helgen på länge, då man inte behövt tänka på jetmotorer från morgon till kväll. Rätt skönt det också. Har inte varit på latsidan för det. Har blivit lite hobbyjobb, en liten skotertur (den första sedan nyår), samt lite arbete på jetprojektet.

Den lilla ”vindtunneln” för testning av olika material/tjocklekar på ventilerna är mer eller mindre klar:

Så fort tryckgivaren kommit från Farnell, och materialet kommit från Lesjöfors så tänkte jag göra en lite utvärdering av hur olika tjocklekar beter sig, med och utan värmebehandling efter bockning.

För övrigt så har vi fått kontakt med en kille som verkligen kan det här med större pulsjetmotorer, så det råder knappast någon tvekan om att vi kommer få fart på vidundret (gjorde det väl inte innan heller precis…).

Vi har flera spår att gå på när det gäller att få ordning på motorn. Ett av dem är att ventilerna kanske är lite för sträva, så att motorn inte orkar suga i sig tillräckligt med luft.

Tänkte undersöka skillnaden mellan olika tjocklekar på materialet vi gjort ventilerna av med hjälp av en liten ”vindtunnel”.

Själva röret gjorde jag av ett aluminiumprofilrör som jag kapade till och svetsade lite.

Sen har jag ritat upp ett ventilpaket i miniatyr med bara två ventilblad. Alla mått på ventilblad och öppningar är precis samma som på ventilpaketet på motorn.

På aluminiumröret svetsar jag fast en fläns som ventilblocket kan skruvas emot. Andra änden av röret försluts. Sedan monterar jag en anslutning för tryckluft, en strypventil, samt uttag för en trycksensor av samma modell som sitter i Meqasquirt (Länk).

På det viset kan man jämföra olika ventilmaterial genom att mäta förhållandet mellan tryck och ventilens öppningsgrad. Kan bli intressant att se hur stor skillnad det blir om man t.ex går ner från 0.3mm till 0.25mm tjocklek. Går också att jämföra mellan värmda och icke värmda ventiler. En värmebehandlad ventil bör gå trögare att öppna.