Nästa kort att tillverka till jetskoterprojektet är SPI-splitterkortet. Det sammankopplar mät-/display-/loggerkort med huvudkortet. På detta sitter även strömförsörjningen.
Tänkte visa ungefär hur jag jobbar lite sammanfattat i bild och text.
Kortet i fråga är dubbelsidigt. Ville se till att alla ledare är rätt grova, och ha goda marginaler mellan ledare då det antagligen kommer leva rövare rejält när fordonet är i rörelse.
Kretsschema samt kretskortslayout är gjort i DipTrace. Ett riktigt bra program som är gratis, upp till ett visst antal pinnar på samma kort. Layouten skrivs ut spegelvänd, så att papperet kan läggas med trycket direkt mot laminatets kopparyta. Som ni ser så har jag skrivit ut layouten på vanligt papper. Detta funkar väldigt bra för mig, och jag ser ingen större anledning till att mixtra med overheadfilm. Dock kräver det lite längre exponering (mer om det senare).
Papperen läggs mot varandra och passas in noggrannt. Laminatet tejpar jag fast mellan bladen innan exponeringen. Efter att skyddsfilmen dragits bort från laminatet är det förstås viktigt att undvika att belysa det allt för mycket innan exponeringen.
Själva exponeringen gör jag i en hemmatillverkad UV-låda. Denna är gjord av en gammal scanner, som jag satt in UV-lysrör och en timer i. Lådan kan bara belysa en sida åt gången, så kortet måste vändas en gång. Ungefär 30 minuter exponering per sida brukar ge bra resultat.
När exponeringen är klar är det dags för framkallning. Den fotoresist (som kortet är belagt med) som inte skuggats under exponeringen löses nu upp. Jag framkallar med vanlig kaustiksoda och vatten. Ungefär en halv kaffeskopa till ungefär en halv matlåda i plast (exakt och bra) brukar funka finfint.
Under själva etsningen löses den koppar som nu inte är skyddad av fotoresist upp. Jag etsar med saltsyra, väteperoxid och vatten. Vanligast är nog att man använder natriumpersulfat, men jag tycker saltsyran funkar riktigt bra. Själva etsningen går ganska fort, och vätskan behöver inte värmas. Dock bör man ha bra respekt för saltsyran som är farlig att andas in, och som reagerar mycket kraftigt med både hud och metall.
Blandar lika stora delar vatten, saltsyra och väteperoxid. Här är det bra att komma ihåg gamla SIVan, som vi lärde känna redan under högstadiekemin. Alltså, Syra I Vatten är det som gäller när syra och vatten ska blandas. Vatten först – syra sen.
Jag snålade rejält när jag blandade till etsvätskan. Ingen mening att göra mer än absolut nödvändigt. Efter ett tag slutade vätskan reagera med kopparen i laminatet. Genom att bara tillsätta en skvätt väteperoxid till så får man fart på det hela igen.
När etsningen är klar så måste man göra sig av med restprodukterna på något vis. Jag neutraliserar etsvätskan genom att tillsätta kaustiksoda. Detta måste göras med viss försiktighet då det blir en kraftig reaktion mellan syran (sur) och kaustiksodan (basisk). När det inte längre uppstår någon reaktion, trots att mer kaustiksoda tillsätts är vätskan ej längre sur. Nu filtrerar jag allt genom kaffefilter, några varv. Kaffefiltret, samt utfällningen i detta förpackar jag i en påse och lämnar in på miljöstationen.
Hur blev kortet då? Rätt bra! Ett par skador på några kopparbanor. Måste varit en repa i fotoresisten. Dock inget som inte går att reparera med lite lödtenn.
Nu är det bara borrning och montering kvar. Tar det någon annan gång…