Inför någon av sommarens körningar, Ljusdal om jag inte minns fel, testade vi i vanlig ordning sirenen. Det är ju viktigt att kunna varna allmänheten när domedagen är nära. Tyvärr visade det sig att den inte fungerade. Kristoffer, som dagen till ära vikarierade för Lars-Erik, öppnade den och konstaterade att motorkolen var helt utslitna.
Ett rejält slitet motorkol
Det andra var lite fräschare
Armen som trycker kolet mot kollektorn är helt bottnad, då kolet är helt nedslitet
I en vanlig elmotor så finns det egentligen bara två slitdelar: kol och lagringar. Vid något tidigare tillfälle har Frösö Lindareverkstad varit hjälpsamma och letat fram passande kol till mig, men denna gång gick de bet. Jag kan faktiskt inte klandra dem, för hur jag än sökte på internet så hittade jag inte hos någon tillverkare eller återförsäljare kol med rätt dimensioner (4 x 5 mm). De (FLV) erbjöd sig faktiskt att ordna måttbeställda kol, men det blir förstås lite mer kostsamt.
Efter lite sökande på Ebay hittade jag kol med dimensionerna 5 x 5 mm.
Först fick jag korta ner dem lite, samt ta bort fjädern.
Sen letade jag fram en relativt grov fil för att plana ner kolet till 4 mm på ena ledden. Har tyvärr ingen bild på det, men det gick alldeles oförskämt bra! Sen monterade jag kolet i motorn, och lödde fast kabeln. Och gjorde om samma sak med kol nr. 2…
Snyggt va?!
Funktionskontrollen gick galant, och nu har vi åter igen en fungerande siren!
