Att klåpa en kåpa…

Gårdagens arbete inleddes med att lägga ett lager fint snickerispackel på den ena formen. Vi hade förstås lagt spackel på båda om det räckt, men 500ml var precis som behövdes till en form visade det sig.

En kollega som förut roade sig med att tillverka snowboards (underligt icke pulsjetförsett vinterfordon) hade en dunk epoxy (NM Laminering 275 A) över som vi bestämt oss för att prova. Vi har förvisso en rejäl laddning med polyesterplast från Biltema, men den har två nackdelar; 1. den angriper formen, 2.den luktar något fruktansvärt. Datumet på epoxyn var utgånget, så det kändes alldeles för vanskligt att använda den utan att ha provat först.

I ett tidigt skede av kåptillverkningsprojektet utvärderade vi hur pass det gick att slipa och spackla i polystyrenskivorna. I förrgår lade jag tre lager vax och ett lager PVA (släppmedel) i denna.

Dags att blanda epoxy med andra ord. För små satser är våg ett måste!

Vi hade tre sorters glasfiberväv att prova.

Nedan har vi Biltemas glasfibermatta.
 Många säger att denna ska vara väldigt lättarbetad för nybörjare. Lätt att forma runt hörn och komplicerade former etc. Dock så kan man på flera ställen läsa att den är problematisk med epoxy då epoxyn inte löser upp det bindemedel som håller ihop fibrerna i mattan. Den blir med andra ord stel och svår att väta. Detta visade sig stämma väldigt bra i vårt fall. Inte kul alls att arbeta med.

Nummer två är Biltemas glasfiberväv.
 Folk har hävdat att denna ska vara svårformad etc, och det kanske stämmer bra om man försöker lägga den runt skarpa hörn. Som tur är så har vår form ganska stora och fina rundningar.

Sist ut är en väv som vår snowboardtillverkande kollega hade. EBX 400 från Swiss Composite. Köpt från abic.se.
 Denna är mycket kraftigare än den ser ut. 400 gram per kvadratmeter. Den visade sig vara väldigt formbar och riktigt trevlig att arbeta med!

Med en pensel slafsade vi i den nyblandade epoxyn i formen och lade ut små remsor av alla tre sorterna.

Efter ett par timmar var epoxyn fortfarande väldigt trögflytande. Eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av sådant här, men fått för mig att den borde ha stelnat till vid det laget så började jag ana att det var något fel med epoxyn.

Bytte några ord med min tekniske rådgivare Jens Krüper (NCCR och Wilbers) och han verkade också tycka att något verkade lite snett. Han menade att epoxy som stått länge kan behöva fräschas upp lite genom att man värmer dunkarna och rör runt rejält i dem först. Jag kände att tiden började tryta och att det inte riktigt fanns utrymme för experiment så polyestern låg väldigt bra till ett tag.

Idag när jag tittade till provgjutningen så var den stenhård! Hade härdat hur fint som helst. Nu började jag bli nervös över hur pass det skulle gå att få loss den ur formen, men det gick också riktigt bra. Formen såg helt oskadad ut efter att jag bänt ur plasten!

På bilden ovan ser ni den där väven som kollegan hade. Med bara två lager blev den jättestark. Det blir helt klart den vi kör med till de första lagren. Om den inte räcker till tre lager så kan vi ju gå loss på Biltemaväven.

Ser ju lovande ut ändå. Innan vi kör skarpt så kan vi ändå värma upp dunkarna lite och röra runt  i epoxyn. Det kan väl inte skada tänker jag.

Idag slipade jag ner finspacklet på ena formen. Det var oerhört hårdslipat om man jämför med grovspacklet. Dessutom hittade jag ungefär tusen punker där jag blev tvungen att lägga i mer spackel. Blir en slipning till imorgon.

Jim smetade in den andra formen med finspackel.

Vi har i alla fall bestämt oss för att kåphalvorna ska vara färdiga efter helgens slut. Vi får med andra ord finna oss i att vi inte hinner göra formarna perfekta. Det känns lite frustrerande, men å andra sidan är de redan finare än vad jag från början föreställt mig.

Ingen rast, ingen ro. Förra fredagen såg undertecknad lite solljus. Kanske hinner man med lite imorgon också, för i helgen lär det inte bli mycket av den varan…