Skäms nästan lite över att lägga upp detta. Det är bra konstigt. Trots att man för länge sedan konstaterade att man kanske borde börja lite tidigare med allt pulsjetstök så man slipper panikmeka i sista sekund så står man ändå här och allt annat är mer intressant.
Får väl ursäkta mig med att det arbete som varit mest ”hands on” för tillfället varit de som L-E gjort, och ärligt talat så vette de f*n om han skulle ha någon glädje av varken min eller Jims hjälp när det kommer till plåtarbete (all cred till dig L-E). Vi kan i alla fall konstatera att det gått alldeles strålande bra, och att en provkörning av nya motorn inte ligger allt för långt bort.
Som sagt; allt annat blir mer intressant. Låt mig presentera det motorfordon som antagligen åsamkat mig flest skador utan att ens ha startat. Idag åkte min gamla Honda CR500 fram efter att ha stått undanstoppad i en 5-10 år. Motorblocket består till 10% av kemisk metall (fantastiska grejer det där), motorn har antagligen aldrig blivit renoverad, kylarna luktar kanelbullar (kanel är ett himla bra kylartätningsmedel för den som inte visste det) och den ryker lika mycket fram som bak.
Den som provat vet att en stor gammal tvåtaktsmotor inte är sådär busenkel att kicka igång. Normal brukar rullstart vara en bra idé, men då det är problem med fästet på sommaren så var det knappast ens värt att tänka på nu. Efter ett par tafatta försök gick kicken genom skosulan. Nya skor, och ett gäng ta-ur-tändstift-kolla-gnistan-och-spraya-med-startgas så gick faktiskt maskineriet igång. Tog en sväng på byn, men kände mig inte så himla cool när jag höll på att vurpa så fort jag lade i tvåan.
Så… om någon är sugen på att få se ett redigt spektakel nere i Orsa så tar jag tacksamt emot tips på billiga bättre (eller sämre) begagnade spikdäck (19″ bak, 21″ fram).
