Svarthålet Racing

Två veckor kvar till Motormässan i Östersund. Vi har väl egentligen inte tänkt göra några drastiska åtgärdet förutom allmän putsning och lackbättring, men de vita plastlådorna som vi haft huvudkontaktor och reläer i såg rent förj*vliga ut så de ville vi göra något åt.

Tidigare hade vi snackat om att flytta bak dessa prylar och sätta dem under den nya fina kutsen, men kabeldragningen skulle bli opraktisk. Som tur var så hittade vi en perfekt lösning.

Ivars (inte stormen, utan vår far) granne, skrothandlare Toresson hade dessa små guldklimpar liggandes i en låda med elektronikskrot.

Efter att ha rensat ur elektroniken insåg jag att vi inte skulle få plats med alla prylar om vi inte fräste bort mellanväggarna. Där gjorde jag min första tabbe, och fräste bort prylen med det gängade hålet i centrum på två av lådorna. Blev till att försöka svetsa dit en ny, och det gick allt annat än bra. Behöver förstås inte vara aluminium bara för att materialet är aluminiumfärgat…

(Lådan ovan är den jag inte sabbade)

Blev fler misstag, men vi behöver inte gå in på dem nu. Kan bara konstatera att man kanske borde sakta ned lite ibland.

Efter en del klurerier, borrande, gängande och fräsande blev slutresultatet så här.

Förbaskat snyggt om jag ska säga det själv! Huvudbrytaren monterade vi i en egen hållare, och placerar den vid batteriet istället för framtill.

Vid det här laget borde vi förstås ha kommit med en lång och detaljerad uppdatering från Speed Weekend, men vi har faktiskt mest pustat ut efter ett par månaders hektiskt arbete. Jim kommer nog att skriva ihop något fyndigt och intressant under morgondagen, men tills vidare lägger jag här upp en bild som jag fått tillstånd att använda.

Så här med facit på hand måste jag säga att kåpan blev löjligt bra. Jag är definitivt ingen designer, och är glad att de andra + min och Jims far kommit med input vad gäller justeringarna av kanter/profil etc. men kan bara konstatera att grunddesignen dög rätt bra.

Vi kan ju börja med en bild av CAD-modellen:

CAD-modellen blev en smula kantig, men detta skulle ju inte vara något problem att råda bot på när vi slipade till formen. Dessutom blev inte konturen mot fronten något bra men jag räknade med att vi skulle lösa detta när vi skar till den. Som tur var så tog jag till formen så att vi fick en del extra material att ta av.

Håll i er nu, för här kommer underverket:

Huvsprintarna med huvuden av mässing blev ju också riktigt fina. Sen gjorde ju Jim och far ett grymt jobb med kutsen baktill.

Även på annat håll så har det hänt lite saker, nämligen att kåpan blivit slipad,spacklad, slipad, lackad med grundfärg/slipgrund ,slipad igen, lackad med ett ytterligare lager grundfärg och slutligen lackad med mörkgrön-metallic vilket sedan avslutas med ett lager klarlack.

Lyckligtvis så har jag ett par kollegor som kan detta med lackning och som var så snälla att ställa upp med att hjälpa till på sin lediga tid, för utan deras hjälp hade det nog slutat med att vi skulle kört med Biltema sprayburkar,  vilket jag inte tror skulle gett ett resultat man frivilligt visat på allmän plats.

Nu blev därmot resultatet långt bättre än vad jag trodde var möjligt när man såg hur kåpan såg ut innan arbetet påbörjades.

Slipning av kåpan innan spackling

Glasfiberspackel

Spackling med glasfiberspackel.

Spackling med glasfiberspackel.

Färdigspacklad kåpa.

Kåpan lackad med grundfärg.

Första lagret med grönfärg.

Blandning av klarlack.

Lackad och klar!

Vi funderade i ungefär två timmar över hur vi skulle komma åt att svetsa de övre fästena för kåpan innan vi insåg att det hela gick mycket lättare om vi plockade bort insugstratten.

Ställ kåpa på plats, punkta, ta av kåpa, svetsa, sätt dit kåpa, kontrollera hur mycket det slagit sig, ta av kåpa, justera, svetsa, sätt dit kåpa… …

Som ni ser så arbetar alla hårt!

Ställningen för främre fästet, nästan färdig;

I alla amerikanska bilbyggarprogram på är det Mexicanare som fixar inredning och syr klädslar. Vi kunde förstås inte vara sämre så vi lejde in en;

Dock åkte vi på en liten kulturkrock. Halvvägs in i arbetet försvann vår klädselspecialist. Efter mycket letande hittade vi honom mitt i siestan.

Så här fina blev sprintarna för att låsa fast huven. Längden är inte justerad än då huven för närvarande befinner sig 17 mil från sprintarna.

Efter lite omdragning av bränsleledningar fick vi plats med en instyrning för kylluft till motorn.

Jim provsitter nya dynan och konstaterar att den var värd varenda peso. En omvinkling av bromsspaken gjorde den mer lättåtkomlig och kom samtidigt ur vägen för vänster armbåge när man håller i styret.

Dagens arbete avklarat och alla punkter utom en avbockade (elsystemet testat trots frånvaro av bock). Vi får försvara oss med att vi gjort en hel del annat utöver denna lista.

Nu väntar vi bara på L-E:s uppdatering från spacklings- och lackeringsarbetet i Bispgården.

Och håller en tyst minut för Mobacken, då bara nästan allt gick jättebra under provkörningen igår. Vi låter Anders egna ord avlöja ungefär vad som gick snett. Men man tillhör nog trots allt den exklusiva lilla skaran som haft äran att höra jetturbiner skära i stereo.

Under de gångna vardagskvällarna har vi arbetat vidare med förstärkningarna. Limpistol visade sig vara ett utmärkt hjälpmedel för att få repen att sitta på plats. Min limpistol var billig, men inte lika billig som denna lilla pärla. Med en prislapp på 10 riksdaler kunde L-E bara inte låta bli att köpa den för att kolla kvalitén.

Det var lite halvknepigt att få glasfiberväven att lägga sig bra både mot repet och mot underlaget. Det funkade skapligt om man väntade uppåt en timme efter plastningen för att sedan trycka allt till rätta.

Igår blev det en tur med Jim till storstan (Östersund) för att handla gas till TIG-svetsen, gasol till husvagnen, diverse husvagnstillbehör och en hög andra godbitar. Vi avslutade dagen med att lägga några lager glasfiberväv på utsidan av skarven mellan kåphalvorna, samt runt rutramen.

Det primära målet med helgen är att få kåpan på plats en gång för alla. En kollega till L-E har lovat att hjälpa till med lackering av kåpan, så vi måste ha alla fästen klara innan han tar med den till Bispgården (ja, eller snarare hem till Svarthålsbyn) imorgon kväll.

Vi börjar bli riktigt nöjda med det hela. Idag avtäckte vi rutan för första gången, och det visade sig att den satt som en smäck ovanpå huven.

Kostade på att göra en liten simulering av hur det kommer att se ut från förarplatsen under Speed Weekend.

Festandet (eller var det ’fästandet’?) pågår för fullt.

Då den nya förarställningen är lite mindre ergonomisk än tidigare så gör vi vad vi kan för att man ska klara några minuter utan kramp. Två fotstöd t.ex.

Lördagens arbete avslutat, och fyra fästen på plats. Kåpan sitter verkligen stabilt, och då har vi tre fästpunkter kvar att ordna. Detta borde fungera bra!

Det rullar på, och för varje avklarat steg så är åtminstone jag förvånad över hur relativt smärtfritt allt gått. Om jag vore lite vidskeplig så hade jag antagligen inte sagt detta nu, strax innan vi når finalen. Jaja…

Nu sitter kåphalvorna ihop. Av någon anledning tog jag ingen bild direkt när vi kom till garaget och tog de hopplastade halvorna ur formen. Det enda jag kan säga är att det såg riktigt bra ut. Det blir betydligt mindre jobb för att få till skaplig finish runt rutan.

När vi skulle hänga på kåpan för att klura ut hur vi skulle kapa ut konturerna kring front, bakdel och underdel så upptäckte vi att fästet för hastighetsmätaren kom ivägen. Bara att kapa bort. Mätaren måste vi sätta någon annanstans.

Jag glömde även att fota efter att alla sidor var färdigskurna, men på den här bilden är i alla fall det mesta utom undersidan klart. Far poserar!

Jim drog iväg för att öva med sitt ännu ej namngivna band. Jag föreslog namnet Lasse Satanz, men det gick liksom inte riktigt hem bland alla medlemmar (inte hos någon faktiskt).

Perfekt namn för bandet som spelar nästan allt!

Jag och L-E började plasta in fästena som vi tagit ut punkterna för tidigare under dagen. Vi gjorde även ett par förstärkningar i form av rep som vi armerade över och täckte med epoxy. Bör göra en väldig skillnad på stabiliteten.

Även om glasfiberväven vi använder är väldigt flexibel så var det lite knepigt att få den att ligga snyggt över repen och plant mot kåpan.

Sen var det dags för värme och väntan igen. Blir väl till att plasta fler detaljer under kvällarna till veckan.

Förutom fler förstärkningar på insidan måste vi snygga till runt rutan, samt i skarven mellan halvorna från utsidan. Trots att en hel del kvarstår så känns det som att vi ligger riktigt bra till!

Avslutar med ett litet musiknummer från våra grannar i öst…