Beställningen på tunnare ventiler är lagd, och jag hoppas att Lesjöfors ska få iväg dessa så att vi har dem lagom till helgen.
Beställde även ventiler till en ny förmåga som håller på att bygga en pulsjetdriven trike. Jättekul att fler inser vilka motorer det är som gäller! Här är en länk till hans projekttråd på pulse-jets.com.
Undertecknad kan så här i efterhand lite självgott hävda att denna helg gått precis som planerat – vilket Svarthålet Racing kanske inte är allt för bortskämda med.
En sista kontroll var nödvändig innan vi lastade ekipaget och drog mot provkörningsplatsen i Halabacken. För att säkerställa att motorn fortfarande uppfyllde Regler rörande rör så gjorde vi en grundlig kontroll.
Förra lördagen när man stor och huttrade i -32 grader så undrade man väl lite om vädret skulle tillåta någon provstart, men det kunde inte ha varit bättre! -2.3 grader och strålande solsken. Lagom till provstarten gick solen i moln. Den fick väl mindervärdeskomplex…
Vi kopplade klart det allra sista på bränslepumparna och monterade tankarna på plats.
Mitt under kabelfixandet ringde telefonen. Celebert besök stod utanför dörren.
Det var Anders, Olle och Olov från Mobacken racing, i sällskap av Låbbas och en urtrevlig syltafabrikant från Hammerdal.
Sen ställde vi upp maskin och startfläkt, provkörde soppapumpar och drog sedan åt alla slangar. Fler åskådare dök upp. Syster med sällskap, far med bekant (som för övrigt roat sig med att bygga ett par flyplan), farbror, grannar m.fl. Nästan så man fick lite rampfeber…
Jahapp… Dags att starta. Då mycket var nytt (startluft, bränsletillförsel, ombockade ventiler) så var det svårt att veta hur detta skulle gå till, så vi provade oss fram. Ganska tidigt insåg vi att fläkten gav mer än nog med luft. Vi fick också bättre resultat om vi använde det bakersta tändstiftet, samt matade massor med bränsle.
Jag styrde tändning och bränslepumpar medan Lars-E tog hand om blåsandet. Olle, som för dagen utsetts till säkerhetsansvarig verkade inte lita på vår nödstoppsanordning, så han ordnade en egen.
Det tog inte mer än ett par försök förrän motorn startade första gången! Den gick inte jättebra, men ändå mycket bättre än någon av (de få) gångerna vi fick igång den förra året.
Vi gjorde några starter och insåg att startfläkten helt klart är en succé. Med tryckluften hade vi som mest ett par sekunder på oss att få igång motorn. Sedan var vi tvungna att vänta i en evighet på att kompressorn skulle få upp trycket, Med fläkten har vi konstant flås, och kan dessutom lyxa till det med att blåsa ur motorn och kyla den mellan startförsöken. Även om motorn inte går/gick bra så startade den i princip varje gång, utom de gånger vi kört slut på bensin (15 liter räcker inte till många starter).
Efter en liten kaffepaus monterade jag och Lars-E av ventilpaketet och tog en liten titt. Det såg nästan ut som om ett flertal av ventilerna var helstängda igen, så vi gick över allihop en gång till med vårt fina ventil-bändar-verktyg. Vi öppnade dem en aning mer än vad som kanske kunde vara vettigt – mest för att se skillnaden.
Efter pausen visade det sig att frågan om vem som ska få äran att köra nere i Orsa var löst. Fråga mig inte vem vår nye förare är, men han/hon ser helt klart ut som ett riktigt proffs.
Skillnaden var ganska tydlig. Ljudet var klart kraftfullare och maskinen drog faktiskt en del i wiren som vi spänt fast den med. Den gick fortfarande inte alls speciellt bra, men framstegen är ändå jättestora. Förra året startade den på kanske ett försök av tjugo, och var fullkomligt kraftlös. Nu startar den varje gång, och ger dessutom en del dragkraft – om än alldeles för lite.
Tunnare ventiler är redan beställda från Lesjöfors. Vi är alla övertygade om att dessa kommer att fungera mycket bättre, och kan inte konstatera annat än att det gått väldigt bra idag.
Nedan ser ni hur motorn gick under en av de första provstarterna:
Och här ser ni hur den gick efter ventilbändningen:
Som ni ser så går den inte direkt klockrent, men trots allt otroligt mycket bättre än förra året. Väldigt mycket bränsle förbränns utanför motorn, vilket bör tyda på att den fortfarande får på tok för lite luft. När vi böjde upp ventilerna så finns också risken att den inte orkade stänga dem. Nya ventiler är det som gäller, så får vi se hur det går nästa gång.
Målet för idag var att göra klart det mesta inför morgondagens provstart, och vi får väl ändå påstå att vi uppnått våra mål.
Tankarna behövde rengöras. Helt obegripligt hur mycket skit det kan bli i ett par tankar som antagligen var rätt rena innan vi började jobba med dem.
Vissa jobbar i alla fall...
Även spridarna fick en kontroll. Vi började demontera ett par av dem, men då hålen är stora nog för att släppa igenom grovsingel så nöjde vi oss med att blåsa rent resten.
Diffusorn monterades ihop. Var lite jobb för att få allt att passa.
Saker och ting var inte fullt lika raka efter att vi svetsat om bränslerören för spridarna, så det blev lite pyssel med att få dit spridarna…
Till slut gick ventilpaketet på plats.
Jag gjorde i ordning slangar mellan pumpar och tankar.
Vi stoppade tillbaks motorn i chassiet, och monterade dit venturidel med diffusor och ventilpaket.
…och kopplade ihop alla bränsleslangar.
…eller folk som är beredda att åka en bit för att få shoppa lite riktig musik.
På torgbrinken inte allt för långt från nya kyrkan i Östersund ligger en liten källarbutik, till bredden fylld med bra ny och begagnad musik – oftast i det finfina vinylformatet. Jag och bror min söker oss lite då och då dit för att shoppa loss lite, och det kommer in nytt med jämna mellanrum. Nu senast blev det en LP med Deep Purple, en med Led Zeppelin och en CD med Rising Force. Alla tre i kanonskick!
Inte nog med att de har musik; de har skit också! Värt att besöka med andra ord!
Tips från coachen: Ta med cash!
…en hydro-jetpack!
På något vis ska vi nog lyckas ta oss över startlinjen!
Planen är att provstarta nästa helg! Under veckan ordnar Lars-E med de soppaslangar som saknas. Jag ordnar med diverse kablage för pumpar och tändning, samt letar fram tändsystemet som vi lånade till vår lilla Pre Season Pulsejet nu i höstas.
Kommer garanterat att dyka upp fler saker som måste göras, men det tar vi efter som.
Förutom att man/vi sov på tok för länge så får man nog vara nöjd efter en intensiv dag i verkstaden.
Den styrning vi byggde på fordonet förra året funkar jättebra – om man kan nöja sig med en kursstabilitet på +- 10 grader. Om man däremot värnar det minsta om livhanken vill man nog ha lite bättre kontroll på det hela. För att minimera glapp i länkagen kör vi med riktiga lagerbockar som Jim fräst fram. Självklart pimpade han till det en smula.
Jag fortsatte ihopkoppling av elsystem och förberedelse av kablage för soppapumpar.
Fick även agera gourmetkock.
L-E med god hjälp från vår polare Måns satte ihop ett litet stativ till startfläkten.
Resultatet blev perfekt! Det är få som vet om det, men PlymoVent 6000 fanns faktiskt att få med skidor som originaltillbehör – i matchande färgsättning.
Ute var det lite kylslaget
…men provköras skulle det
Idag dök Lars-E upp med en finfin startfläkt på släptåg. Ingen liten pjäs direkt.
Kopplade upp den mot nyss nämnda frekvensomriktare och provkörde lite. Gott om flås kan man säga! Med en tillräckligt låg kabel kunde detta bli vårt reservfordon om det otänkbara skulle inträffa (jetskotern blir stulen).
Bör räcka för att blåsa igång pulsjeten i alla fall.
Inte nog med att upptakten inför Speed Weekend innebär några av de mest hektiska veckorna på året. Det råkar även förefalla så att jag har fruktansvärt mycket att göra på jobbet.
Nyss hemkommen från ett dagligt/kvällsligt/nattligt pass tänkte jag göra en liten uppdatering.
Förra året använde vi en kompressor i kombination med en extra trycktank och en stor ventil för att blåsa igång motorn. Detta ger helt klart en rejäl luftknuff, men det är väldigt svårt att få någon kontroll över flödet. Dessutom tömmer man tankarna på ett par sekunder, och måste sedan vänta länge innan de är fyllda igen.
Detta år tänkte vi försöka med en fläkt. L-E har fått låna en rejäl pryl från sin arbetsplats. Med en motor på 4kW ska det nog gå att få tillräckligt flöde.
Jag började fundera över det här med startström, och trots att elverket ger 7kVA så kunde det finnas en risk att man kan få startproblem. En Y/D-omkopplare funkar inte med den motorn, men så hittade jag en gammal frekvensomriktare, ett begagnat elskåp i lagom format och lite annat skrot. Slutade med en finfin hastighetsstyrning, vilket ger oss goda möjligheter till att kontrollera flödet.
Jim tog och svarvade till en handskvänlig jätteratt för att ställa in hastigheten, och jag monterade in ett glas i dörren så man kan se vilken frekvens man matar ut.
Blir ett maffigt arrangemang för att få igång maskinen, så vi bör nog ta med oss ett eget depåfordon…
Eller ja… den enda värken berodde nog mer på en dålig dag.
Nu är elverket igång, så vi har något att driva en eventuell startfläkt med. Det går lite sisådär, men med soppa som inte är flera år gammal ska det nog funka lite bättre.
Jag vill tacka Kvänums Järn så hemskt mycket för att de hjälpt till att få fram en ny generator. Behöver ni någon gång ett elverk – snacka med dem!
Olle från Mobackengänget SMS:ade och tyckte att vi skulle hänga på till Storåbränna och leva lite rövare med pulsjeten, men till skillnad från dem som är ute i god tid i år så måste vi nog skruva, svetsa, fräsa, slipa hela helgen. Dock rekommenderas alla starkt att åka dit om ni har möjlighet. ”Spärsken” deras är mycket sevärd, trots att den inte är en (förfinad) replika av en missil.
Att jag skriver så tråkiga inlägg, helt befriade på underfundigheter och andra (mer eller mindre lyckade) försök till att vara lustig är nog bara ett tecken på att vi jobbat hårt med viktigare saker.
Det händer att jag besöker att trevligt företag i Göteborg i jobbet, och Göteborgarna är ju kända för att vara lite lustiga av sig – vilket förstås även gäller chefen på detta företag. I brist på egna roligheter får jag dra en av hans:
– Vad kallar man samens mössa?
– Lapptopp!
Jaja… Nu är tankarna på plats. Efter att ha skjutsat L-E till bussen mot staden tog jag och Jim och punktade dit en tank lite sådär på ögonmått. Efter att ha konstaterat att det nog inte såg allt för illa ut så fäste vi den andra tanken också, och svetsade fast fästena rejält.
Av ungefär en miljarrd svetsar i tankarna så hittade vi en por när vi trycktestade dem. Jag hade tänkt vräka ur mig något spydigt om L-E:s svetsning, men efter att ha kommit fram till att jag nog inte ens gjort det hälften så bra själv så tror jag att jag skippar det. Nu har jag i alla fall lite snyggt fått nämna vems fel poren var…
Trots mina lite bristande TIG-färdigheter så lyckades jag nog täppa till tanken, och med lite tur slipper vi bränna oss lika mycket som Mobackenkillarna gjorde förra året…
Kolla gärna in våra sponsorer! Dessa har alla på ett eller annat sätt hjälpt oss med vårt projekt.
