Anmälan till 2016 års Speed Weekend är öppen sedan några dagar och jag har fått tummen ur och skickat in vår anmälan.
Så nu är det bara den lilla detaljen att bygga en ny, större motor kvar…
Anmälan till 2016 års Speed Weekend är öppen sedan några dagar och jag har fått tummen ur och skickat in vår anmälan.
Så nu är det bara den lilla detaljen att bygga en ny, större motor kvar…
Så… Speed Weekend börjar närma sig, och vi måste bygga en ny motor. Kanske dags att sätta igång då. Med den nya (större) motorn var det väl f*n om vi inte ska nå 200 knyck.
Härom helgen kom L-E förbi för att hjälpa till att rita om motorn och nu har jag gjort klart alla plåtutbredningar och räknat ut hur mycket plåt det kommer gå åt.
Vi hade som vi tidigare nämnt tänkt använda en rostfri plåt som heter 253ma. Denna plåt är långt ifrån billig, så det är till att inte slösa allt för mycket. Dock så bör vi nog ta till så vi har någon bit extra, för det är lite hantverk att få allt att passa.
Har precis skickat ut förfrågan på lite priser. Får se hur mycket detta kommer kosta oss egentligen…
När man var lite yngre och hängde på pappa när han körde Nostalgia Hill Climb i Hammarstrand med sin MGA så var det förutom att heja på honom en förare till som särskilt lockade.
Karln körde sexcylindrig Honda CBX 1000 som en skållad bäver, och jag kände endast till honom vid sitt förnamn; Tord.
I år var jag för första gången med och körde själv, men Tord såg man inte röken av. Där emot så dök han upp som brandman under traktorpullingen i Tullus. Frågade lite fint om det inte råkade vara så att han hade tillgång till lite överblivna skyddskläder, och det visade sig faktiskt vara så att han hade några plagg att avvara. Hämtade dem idag.
Två jackor och ett par byxor. Dessa är, till skillnad från de vi redan hade, inte bara brandsäkra utan även fodrade – vilket såklart inte skadar. Dessutom är de lite mer heltäckande.
Snyggt tryck hade de också! En sväng genom tvättmaskinen så lär dessa bli som nya.
Söndagen gav nästan lika bra utdelning, när jag hälsade på Mobacken-Anders och fick med mig en kasse med turbinolja. Denna kommer såklart att sitta väl tillpass då man antagligen borde göra ett oljebyte i 553:an innan man provstartar den. Den har ju trots allt stått i säkert 20 år.
Tanken var som jag tidigare nämnt att bygga ett PLC-baserat styrsystem. Valet föll på Wagos prylar då deras system är väldigt flexibla. Dock så föll det hela lite på priset. Deras grejer är inte alls dyrare än något annat fabrikat, men ska man ha lite specialgrejer så drar priserna iväg och budgeten är väl en smula begränsad.
Spelar ingen roll; det blir bara mer utrymme för kreativitet. Vi behöver två frekvensräknaringångar (för varvtalsräkning) samt fyra ingångar för termoelement (temperaturmätning). Dessa moduler skulle tillsammans gå på 4-5000 kronor.
Den PLC som var tilltänkt har nätverksuttag (ethernet). Om man sätter ihop lite extern elektronik som mäter temperaturer och varvtal så kan man föra över dessa till PLC:n via nätverkskabel. Ett av de enklare industriella protokollen för remote I/O via ethernet heter Modbus TCP.
Min stereo fick avvara sin nätverksstyrda volymkontroll som jag satte ihop i våras till förmån för lite experimenterande.
PLC:n har färdiga funktioner för att snacka Modbus TCP med andra enheter, men i den Arduino som jag tänkte använda för mätningen av temp/varvtal fick jag programmera in detta själv. Fick fart på det efter en stund.
Sen lade jag in de funktioner som krävdes i PLC:n för att föra över temperaturer och varvtal från mätenheten.
Självklart måste man även lägga till en del felhantering. Kontroll att överföringen funkar som den ska, och en rutin för att hantera eventuellt bortfall av data.
Tills jag fått hem de Wagoprylar som vi ska använda så har jag tjuvlånat lite från jobbet.
Vi kommer nog även att göra så att mätenheten själv kan stoppa gasturbinen vid övervarv. På det viset kommer övervarvningsskyddet att fungera oberoende av PLC och datakommunikation. Det är faktiskt möjligt att vi monterar dubbla övervarvningsskydd för att vara på den säkra sidan.
Egentligen borde vi väl lägga energin på jetskotern nu, men vår vana trogen ska vi nog kunna vänta liiite för länge innan vi börjar fixa den inför Speed Weekend. I år ska vi ju bara bygga en ny motor…
Tanken var att bygga ett nytt styrsystem till 553:an. Dels för att det är intressant, dels för att det känns bra att ha något som man klarar att underhålla framöver. Det kommer antagligen bli ett PLC-baserat sådant. Wagos 750-serie är trevliga prylar.
Från början var detta system tänkt som decentraliserad I/O, d.v.s enheter som sitter kopplade till någon form av industriellt nätverk (Profibus, Devicenet etc…) och som andra PLC-system kan nå för att läsa av signaler och styra utrustning.
Busskopplaren är enheten längst till vänster. Den väljer man beroende på vilken typ av nätverk (Profibus, Devicenet etc…) man vill ansluta det hela till. Enheterna till höger om den monterar man dit bäst man vill. Det kan bli en himla lång limpa med prylar innan man är nöjd. Det finns enheter för digitala ingångar, digitala utgångar, temperaturmätning, frekvensräkning, motorstyrning etc.
Vill man använda hela ”limpan” som ett PLC-system så byter man ut busskopplaren längst till vänster mot en PLC enhet. Det är en sådan ni ser på bilden (750-841), och precis en sådan jag tänkt använda.
Innan man kan börja konstruera styrsystemet så gäller det att ta reda på hur alla givare och styrdon fungerar. Beväpnad med verktyg, multimeter och hundratals sidor med dokumentation gick jag idag till attack.
De viktigaste givarna är:
Så hemskt mycket prylar som ska styras är det faktiskt inte:
Den enda pryl som det idag råder något större frågetecken om är faktiskt flödesregleringsventilen för bränslet. Om någon råkar veta hur denna ska styras (PWM, konstantström etc…) så tar vi tacksamt emot den informationen!
Avgastempgivarna är faktiskt fyra stycken termoelement som är parallellkopplade för att ge medeltemperaturen.
Nedan ser ni ett kretskort som omvandlar utsignalen från oljetrycksgivaren (0-32 ohm) till en spänning (0-8,27 volt) som man kan koppla direkt till en 0-10v analog ingång på PLC:n. Dessutom är det så fint att trycket vid 32 ohm är 120 psi = 8,27 bar. Utspänningen kommer alltså att direkt visa oljetrycket i bar, så om man vill kan man bara koppla en vanlig multimeter till den.
Förutom detta kretskort så kommer det även att krävas ett för att omvandla signalerna från varvtalsgivarna till något som PLC:n klarar av att ta emot.
Nu är den äntligen på plats i Svarthålets verkstad, 553:an. Transporten har gått från Sthlm, via Ljusdal till Hammerdal och nu under kvällen hämtade undertecknad och en vän den hos traktor-Olle.
Se så fin den är!
Den ser ut att ha klarat transporten bra, men det är nog till att göra en rejäl översyn innan man försöker dra igång maskineriet. Man undrar hur mycket smuts och damm som faktiskt lyckats ta sig in i motorn under alla år den stått.
Då var man hemkommen igen. Kändes helknepigt att åka på ett motorevent utan att ha något motoriserat elände med sig själv, men samtidigt var det lite kul att kunna serva Anders en smula när han för första gången någonsin fått chansen att prova hur fort gasturbinhojen kan gå på asfalt.
Vädret under lördagen var väl inte direkt fantastiskt, men ett antal tävlande var på plats. Tyvärr så har jag alldeles för lite bilder av dessa. Landracing kommer säkert att lägga upp fler. En jäkla frän moped var på plats i alla fall.
Efter att ha bockat av checklistan så var det dags att köa för körning.
När vi (Svarthålet) kör jetskoter så går starterna numera väldigt smidigt och bra. Vi har utvecklat ett slags enkelt system som vi använder för att kommunicera och checka av att allt är OK innan vi drar iväg. Här fanns ett sådant system inte ännu. Anders var helt säker på att bakhjulet stod still och signalerade till Jim att släppa ner hojen. Han i sin tur såg inte att hjulet roterade från sin position. Resulterade i en skitfrän burn-out.
Och en del av Anders bakdäck sitter numera på Jims ena sko.
Efter detta utvecklades en enkel startprocedur. Dels kontrollerar Jim att bakhjulet verkligen står still, och sen så klappar han till Anders på ryggen innan han får åka.
Ett helt åk ser ni i vårt förra inlägg: Länk
Lördagen blev inte så lång då det började vräka ner regn rätt tidigt. Under Anders sista åk hade han en avgastemp på över 1000 grader. Det är mycket! Så i hopp om att få några åk under söndags-förmiddagen så drevade Anders ner lite. Med lite högre varv på kraftturbinen hoppades han på lite lägre avgastemp, samt även lite högre toppfart.
Regnet gick så småningom över, och vi fick det riktigt mysigt i depån.
Idag blev det ett åk för Anders, och då smackade han till med 275 km/h! Man får bara buga och gratulera!
Jag, Jim och farsgubben fick faktiskt lite fart vi också. Jag lånade en sån där trehjulig Can-Am och körde en 160 km/h eller något, och så fick vi varsin Porsche-åktur i 270+ blås.
Vi tackar även Landracing och alla som arbetat med detta för att vi ska få roa oss. Nu känner man sig än mer taggad inför kommande Speed Weekend on Ice. Tankarna har även börjat sväva runt lite kring något sommarfordon. Vi har ju den där stridsvagnsturbinen…
(För mer komplett rapportering, samt korrekta fakta så hänvisar vi till Mobacken Racings hemsida).
Hej hej, Anders i Mobacken här. Linus ville att jag skulle skriva då han druckit minst två burköl för mycket för att kunna uttrycka sig civiliserat.
Jag körde min turbinhoj idag två repor innan det började regna, Jim och Linus (och inte att förglömma Bjursingen!) delade på jobbet som crewchiefs, kameramän och kockar, fint med lite service!
267km/h klämde jag till med på andra repan, finns mer att ge nu när vi drevat ner den lite för att öka kraftturbinvarvet ett par tusen varv så om det torkar upp i morgon bitti blir det en repa till. Här är filmbevis från dagen:
Pulsjetbyggande verkar vara en branch under tillväxt. Lite då och då hör nya trevliga typer av sig för att berätta om sina projekt, samt eventuellt även ställa en och annan fråga.
Nu senast är det några filurer från Kalix som bestämt sig för att bygga en brölmaskin.
En fråga gällde tändningen. Folk har löst detta på många olika sätt. Blinkreläer som driver tändspolar, borrmaskinsdrivna tändmagneter. Vårt system är väl inte direkt high tech, men det funkar bra och är driftsäkert.
Jag har länge tänkt uppdatera designen på vårt tändsystem samt tillverka upp ett antal exemplar, men tills vidare så fick vi låna ut vårt portabla system (för mindre motorer).
Vi tog även och ordnade fram lite finfint ventilmaterial till dem från Lesjöfors. Många gör ventiler av spackelspadar etc, och det fungerar uppenbarligen, men ”the real shit” är nog bättre. Och hållbarheten på våra ventiler är nästan förbluffande!
Så här ser deras bygge ut i alla fall.
Startförsöken pågår just nu för fullt. Vi ser så klart fram emot att få de hur den går, samt vilket fordon de tänkt sätta den i sen.
När en Caterpillar 553 gasturbin suttit ihop tillräckligt länge med resten av drivlinan så kommer de varandra ganska nära. Därför drabbades de två av akut separationsångest när jag och Kenneth (ni vet han som kör traktor pulling) skulle ta isär dem.
Detta är hela drivlinan till Stridsvagn 103, även kallad Stridsvagn S. Som vi tidigare nämnt så sitter en Caterpillar 553 gasturbin parallellt med en Detroit 6V53 tvåtaktsdiesel, med någon slags sinnrik frihjulskoppling mellan dessa.
Till en början såg det ut som ett enormt projekt att få loss gasturbinen, men det visade sig att det inte var så hemskt många slangar och kablar som behövde kopplas bort.
Själva infästningen bestod av tre bultar mot resten av drivlinan, samt en gummibuffert som ryckutjämnare. Det var framför allt den som orsakade tidigare nämnda separationsångest, då den fått ett och annat år på sig att torka fast.
Det bröts och bändes ganska frenetiskt igår utan resultat, och innan vi hann bli klara så hade Daniel (Kenneths son) ett uppdrag med en bogserbåt att tänka på, så jag hakade på och släpade containerfartyg en sväng. Innan jag hunnit ut igen idag så lade Kenneth upp denna bild på Fejjan:
Helt plötsligt så spratt den bara loss!
Vi passade på att väga den. Bra precis 250 kg.
För att kunna frakta snurran lite smidigt så klåpade jag och Daniel ihop ett stativ lite snabbt och enkelt.
Känns som två välspenderade semesterdagar!