Kåpiöst bra!

Så, då var helgen kommen. Då det skulle hända!

Efter att ha transporterat formarna till lokalen vi fått lov att hålla till i (lite nattkallt i “vår” verkstad) så gjorde vi vad vi kunde för att snygga till dem en sista gång med spackel och slippapper.

Medan L-E slipade det sista så måttade jag och Jim ut de första bitarna glasfiberduk. Då duken vi fått tag på var så oerhört smidig så räknade vi med att kunna lägga ett helt stycke per lager.

L-E passade på att sätta lite personlig prägel på formarna

Sen var det dags för vaxning. Tre lager hade funkat bra på testet vi gjorde tidigare under veckan. Vi lade fyra lager denna gång för att vara helt säkra.

Gick rätt bra att stryka ut vaxet. Efter att det hårdnat ett tag så kunde man polera det en aning med en ren trasa.

För den som är intresserad så heter vaxet Partall Hi-temp Wax och är köpt från r-g.de

Sen var det dags för ett lager släppmedel av typen PVA (polyvinylalkohol). Detta hade vi tänkt köpa från r-g.de men de ville lägga på sådana hiskeliga miljöavgifter för transporten att vi beställde från Conrad istället.

De speciella svamparna för att applicera PVA:t hade vi dock köpt från r-g.de.

Så här fint blir det efter att släppmedlet härdat. Man ser klart hur ojämn ytan trots allt är. Vi är nöjda, men någon superfinish handlar det förstås inte om. Tur att vi har en förkärlek för matta lacker.

Dags att blanda epoxy. Vi hade ingen aning om hur mycket som skulle gå åt så vi började med 3dl.

0.5 gram fel. Skäms på dig Jim!

Första lagret på plats. Denna glasfiberduk var verkligen lätthanterlig. Den sträcker sig där den ska, krymper där den ska och var väldigt lätt att blöta igenom. Dessutom syns det väl var den blivit helt genomblött och var det saknas lite.

Där det saknades lite epoxy fick vi fylla i. Lite knepigt att försäkra sig om att det inte finns några luftbubblor kvar under duken, men i värsta fall får man väl fylla i det från utsidan i efterhand.

Tre lager på plats!

Nu var det bara att ställa undan allt och hoppas att det ser bra ut imorgon. Och att det släpper ur formen…

Slog på stort och gjorde en liten timelapsefilm från plastningen av kåpa nummer 1.

Jo förresten; L-E undrade tidigare i veckan om han kunde göra något någon kväll medan jag och Jim arbetade med formarna. Jag kom på att vi behövde detaljer att fästa kåpan i så han tog och svängde ihop några sådana. CNC-svarvar med drivna verktyg är trevliga saker!

Posted in Filmer, Jetskotern | 1 Comment

Nedräkningen har börjat

Torsdagen den 27:e bär det av mot Årsunda och Speed Weekend. Vi räknar med att ni också kommer dit!

Posted in Speed Weekend On Ice 2014 | 4 Comments

Att klåpa en kåpa…

Gårdagens arbete inleddes med att lägga ett lager fint snickerispackel på den ena formen. Vi hade förstås lagt spackel på båda om det räckt, men 500ml var precis som behövdes till en form visade det sig.

En kollega som förut roade sig med att tillverka snowboards (underligt icke pulsjetförsett vinterfordon) hade en dunk epoxy (NM Laminering 275 A) över som vi bestämt oss för att prova. Vi har förvisso en rejäl laddning med polyesterplast från Biltema, men den har två nackdelar; 1. den angriper formen, 2.den luktar något fruktansvärt. Datumet på epoxyn var utgånget, så det kändes alldeles för vanskligt att använda den utan att ha provat först.

I ett tidigt skede av kåptillverkningsprojektet utvärderade vi hur pass det gick att slipa och spackla i polystyrenskivorna. I förrgår lade jag tre lager vax och ett lager PVA (släppmedel) i denna.

Dags att blanda epoxy med andra ord. För små satser är våg ett måste!

Vi hade tre sorters glasfiberväv att prova.

Nedan har vi Biltemas glasfibermatta.
 Många säger att denna ska vara väldigt lättarbetad för nybörjare. Lätt att forma runt hörn och komplicerade former etc. Dock så kan man på flera ställen läsa att den är problematisk med epoxy då epoxyn inte löser upp det bindemedel som håller ihop fibrerna i mattan. Den blir med andra ord stel och svår att väta. Detta visade sig stämma väldigt bra i vårt fall. Inte kul alls att arbeta med.

Nummer två är Biltemas glasfiberväv.
 Folk har hävdat att denna ska vara svårformad etc, och det kanske stämmer bra om man försöker lägga den runt skarpa hörn. Som tur är så har vår form ganska stora och fina rundningar.

Sist ut är en väv som vår snowboardtillverkande kollega hade. EBX 400 från Swiss Composite. Köpt från abic.se.
 Denna är mycket kraftigare än den ser ut. 400 gram per kvadratmeter. Den visade sig vara väldigt formbar och riktigt trevlig att arbeta med!

Med en pensel slafsade vi i den nyblandade epoxyn i formen och lade ut små remsor av alla tre sorterna.

Efter ett par timmar var epoxyn fortfarande väldigt trögflytande. Eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av sådant här, men fått för mig att den borde ha stelnat till vid det laget så började jag ana att det var något fel med epoxyn.

Bytte några ord med min tekniske rådgivare Jens Krüper (NCCR och Wilbers) och han verkade också tycka att något verkade lite snett. Han menade att epoxy som stått länge kan behöva fräschas upp lite genom att man värmer dunkarna och rör runt rejält i dem först. Jag kände att tiden började tryta och att det inte riktigt fanns utrymme för experiment så polyestern låg väldigt bra till ett tag.

Idag när jag tittade till provgjutningen så var den stenhård! Hade härdat hur fint som helst. Nu började jag bli nervös över hur pass det skulle gå att få loss den ur formen, men det gick också riktigt bra. Formen såg helt oskadad ut efter att jag bänt ur plasten!

På bilden ovan ser ni den där väven som kollegan hade. Med bara två lager blev den jättestark. Det blir helt klart den vi kör med till de första lagren. Om den inte räcker till tre lager så kan vi ju gå loss på Biltemaväven.

Ser ju lovande ut ändå. Innan vi kör skarpt så kan vi ändå värma upp dunkarna lite och röra runt  i epoxyn. Det kan väl inte skada tänker jag.

Idag slipade jag ner finspacklet på ena formen. Det var oerhört hårdslipat om man jämför med grovspacklet. Dessutom hittade jag ungefär tusen punker där jag blev tvungen att lägga i mer spackel. Blir en slipning till imorgon.

Jim smetade in den andra formen med finspackel.

Vi har i alla fall bestämt oss för att kåphalvorna ska vara färdiga efter helgens slut. Vi får med andra ord finna oss i att vi inte hinner göra formarna perfekta. Det känns lite frustrerande, men å andra sidan är de redan finare än vad jag från början föreställt mig.

Ingen rast, ingen ro. Förra fredagen såg undertecknad lite solljus. Kanske hinner man med lite imorgon också, för i helgen lär det inte bli mycket av den varan…

Posted in Jetskotern | 2 Comments

Vi kanske skulle göra som Mobacken och börja räkna timmar…

Under veckan har arbetet med formen för kåpan fortsatt. Slipningen av de första lagren spackel gick betydligt bättre än väntat. Visst, det kommer garanterat att finnas en och annan ojämnhet på slutresultatet, men faktum är att vi är rätt nöjda bara vi får till något. Det är trots allt första projektet i plast, och jag tror att vi lyckats göra det lite mer invecklat än många andras första sådana.

Med en sån där “slipsvamp” gick det väldigt bra att få ytorna hyfsat jämna.

Igår kapade Jim ner ramen runt vindrutan och jag började gröpa ur formen där den ska sitta. Detta är helt gjort på frihand, och jag är inte sådär jättesjälvsäker när det gäller sådant här, men jag tror faktiskt att det ska funka.

Självklart tog jag lite för mycket på något ställe…

Detta är förstås inget som inte lite fogskum kan råda bot på, så efter att ha sökt runt halva Västjämtland efter en flaska som inte torkat ihop blev det till att maskera rutan och fylla ut hålrummen lite.

Efter lite friserande så blir det ganska tydligt att det kommer att gå åt mycket spackel för att få ordning på detta. Fram med spackelhinken alltså!

Får forcera torkningen lite om vi ska bli klara innan Speed Weekend.

Ja, det var det för denna gång. Vi kommer att jobba på så hårt vi bara kan under veckan som kommer. Med lite flyt så kan vi sätta igång med plastningen nästa helg.

En kollega SMS:ade idag och meddelade att han lämnat något kul på min arbetsplats:

En KKK K31. Började förstås genast att fundera över vad man skulle kunna hitta på med den. En frän grej vore förstås att bygga kraftturbin och låta den driva hydraulpumpen i “skruvskotern” som vi tänkt bygga. Dock så hann jag inte fundera länge innan Jim stod och måttade med turbon under motorhuven på sin Firebird. Jaja, vi får se vad det blir. Fin pjäs i alla fall!

Passade på att göra ett enkelt stativ till vår nya lilla pulsjet som vi slängt ihop. Den förra gav vi ju bort när vi spexade på ett 50-årskalas.

 

Posted in Jetskotern | 3 Comments

5 kilo spackel senare…

Den gångna helgen var det dags! Formen skulle monteras ihop. Jag har varit lite spänd inför varje nytt moment i det här delprojektet då allt är nytt för mig. Tror att de andra känner ungefär likadant.

Vi började med att rada upp alla skivor för att se att det verkade stämma.

Som tur var så såg det ju inte helt illa ut! Dagen till ära hade vi finbesök i form av Olle, som tagit ledigt från sitt traktorpullingprojekt. Perfekt! Vi satte honom i arbete direkt.

Jim verkar ha drabbats av plötsliga tvivel inför vårt projekt, och i en stund av total sinnesförvirring gått och inhandlat sig en (till) sån där underlig snöskoter med kolvmotor, så han befann sig ute i snön. “Det går nog över snart när han inser att han aldrig får skruva och svetsa med den” tänkte vi. Om inte annat så kan man ju behöva få se lite solljus någon gång under vintern!

Olle borrade genom referensmärkena som vi satt ut, samt ruggade upp ena sidan lite lätt. Jag ruggade upp översidan på nyss monterad skiva och blåste rent med tryckluft och L-E sprayade på stenlim och monterade nästa skiva. Vi trädde upp dem på gängstänger för att kunna dra ihop dem lite.

När skivorna till ena halvan av kåpan var ihopmonterade så kunde vi testa passformen mot jetskotern. Såg riktigt bra ut som tur var!

När båda formerna var ihoplimmade var det dags att börja jämna till dem. Grovbearbetningen gick oerhört smidigt.

Vi hade köpt in lite finare slipverktyg för borrmaskinen men det gick så himla bra att handslipa så när det grövsta var avverkat med Scotch briten var det sandpapper som gällde. Genom att forma handen som en liten pil och föra sandpapperet fram och tillbaks gick det helt galant!

Slipprylen nederst i bilden behövdes faktiskt inte

Snart dags för spackling

En halv hink väggspackel senare var det dags för torkning

Far inspekterar

Passade på att fixa lite mer med husvagnen under tiden. Vi har sagt detta förut; Bjurs vi är otroligt tacksamma för att du sett till att vi sluppit frysa ihjäl ute på Orsasjöns is, men det kändes som det började bli dags att skaffa något eget. Den här vagnen ska nog duga åt mig och Jim (och alla andra som ryms) ett bra tag framöver!

Idag (tisdag) for jag förbi verkstaden för att kolla hur allt såg ut. Spacklet var snustorrt så jag gick över formarna med slippapper och lade på ett lager spackel till. Nu är 5-kiloshinken slut så det blir till att ta en sväng till Backens Trä och pulsjettillbehör för att handla mer.

Kåpan som vi ska kapa isär och plasta in för att få dit vindrutan på något vettigt sätt kom också med ilfart från Sams Motor idag. Till helgen ska jag och Jim försöka få den på plats i formen.

Posted in Jetskotern | 1 Comment

Svarthålet drar till Ferdinand, tänk vad kul man kan ha ibland!

Då var det dags! Någon gång i höstas hörde en trevlig norsk av sig och frågade om inte vi skulle kunna tänka oss att göra en liten visit på deras event Ferdinand Ice Festival, och vi tackade såklart ja. Vi gjorde förstås lite research, men första gången man åker till något är spännande. Man vet liksom inte helt riktigt vad man ger sig in i.

Ferdinand Ice Festival arrangeras av bilfirman Ferdinand Motor, som bland annat handlar med lite mer exklusiva bilar. Tillställningen går liksom Speed Weekend av på is, men här är det rundbana man kör på. Jetskotern är inte direkt gjord för att köra i kurvor med, men vi räknade med att kunna showa till det lite ändå.

L-E hade packat ner passande tuggumi

På onsdag kväll packade vi i alla fall två stora ekipage och vid lunchtid på torsdagen så drog vi neröver. Vägen var lite spännande, och vägen över Lofsdalen och Foskros ser ut som en riktigt fin MC-väg. Den får man prova någon sommar.

Tanken var att avklara en snabb provkörning under torsdag-kvällen för att se att allt lirade. Hade blivit mörkt när vi kom ner, men de trevliga funktionärerna ställde upp ett arbetsfordon med tusen strålkastare så vi kunde arbeta i rena dagsljuset. Provkörningen gick bra i alla fall, och denna fina bild hamnade rätt snart i FIF grupp på Fejjan.

Sen bar det av till Femundtunets stugby för en natts god sömn innan fredagens spektakel.

På fredagen började det ramla in allehanda fina bilar. Vi har väl en tendens att fastna för det udda/roliga och när en kille sladdar in med en Citroen DS så kunde inte jag låta bli att få lite frispel. När man var ung så förstod man absolut inte det här med franska bilar. Muskelbilar skulle det vara, och inget annat. DS var jag inte alls så speciellt förtjust i, men idag tycker jag att detta är en helt fantastisk bil! Bubblan med skidor fram var riktigt frän även den!

Fanns förstås många fler fina bilar. Ferrari, Porschar, Tesla, ja en himla blandning. Vi hade tyvärr ingen fotograf med oss, och undertecknad hann inte med att fota så mycket. I länkarna som kommer längst ner i detta inlägg så finns massor med bra bilder av alla bilar som deltog.

Alfa 8C är brutalt vacker

Vi satte förstås i vanlig ordning upp vår lilla depå. Mobacken-Anders har storinvesterat i ett jättefint nytt depåtält som vi självklart passade på att låna.

Vi var faktiskt ensamma om att ha en halv verkstad med oss. Är väl lite skillnad mot det man är van med på Speed Weekend. Det är klart, ska man ut och roa sig med Ferrarin så är kanske inte TIG-svets det första man tänker på att ta med sig.

På banan sladdades det på för fullt. Under fredagen var det väldigt lite publik, men en sådan här tillställning är väl lika mycket till för deltagarna som för de som ser på.

Även funktionärerna kunde sladda!

Legend nånting heter den här urfräna lilla prylen!

Jag börjar på allvar tro att vi skulle behöva lite mediaträning. Här hade vi dessutom lite besvär med norskan. Det tar en liten stund att vänja sig, och jag brukar alltid reflektera kring det där med att norskar alltid tycks förstå precis vad vi säger och vi kan ha stora problem att hänga med. Jaja, en och annan mikrofon körde de upp i ansiktet på oss i alla fall. Vi har absolut inget emot det, men kan bli en smula stela. Särskilt jag…

Lars-Erik fick användning för varmluftpistolen han tagit med då en Ferrari bestämt sig att frysa ihop fullkomligt.

Blev förstås ett par körningar också under fredagen. Vädret var inte direkt klart, så det var till att ta det lite piano men jag tror nog att folk var rätt nöjda ändå. Blev rätt skön sladd genom första svaga kurvan!

På kvällen vankades lite partaj med tillhörande öldrickning på något slags föreningshus i Drevsjø. Det var trevligt även om vi var rejält trötta efter en heldag ute i kylan.

Blev transport med finbuss till festlokalen. Första bussen jag åkt som är utrustad med gitarr som är färgmatchad med klädseln.

På lördagen strömmade publiken till. Riktigt kul! Flera besökte oss i vår lilla depå och vi fick många intressanta och roliga samtal. Ett par jättestora filmkameror kom de och fäktade med också. Vi gjorde vad vi kunde för att någorlunda normala ut, men jag är rätt osäker på hur pass jag egentligen lyckades.

Körning blev det förstås. Lagom till sista åket kom L-E på den alldeles briljanta idén att vi skulle fråga speakern om han ville åka med på en tur – och han tackade ja! Uj vad nervös jag blev, men det gick ju faktiskt riktigt bra. Himla skön typ också må jag säga!

Rejält kallt, mycket snö, varma bromsar och enorma bromsbelägg är ingen jättebra kombo, vilket visade sig under lördag-eftermiddagen.

Svarthålet Racings de-icing-service hade fullt upp under lördagen.

Tror att vi kom upp i 7-8 bilar som fryst ihop till slut. Vissa av ägarna var kanske inte jättelyckliga över att deras dyrgripar inte rörde sig ur fläcken, men vi ryckte gladeligen ut. Som jag brukar säga; vi bygger jetskoter med en av världens sämsta motortyper. Vi är vana att jävlas!

Efter att ha packat ihop och dragit tillbaks till boendet för lite vila så vankades fest i lite mindre skala än kvällen innan, med liveband och prisutdelning och annat trevligt.

Vi hejade på för fullt, men helt plötsligt var det vi som fick gå fram för att ta emot en pokal. “Best in show”. Jag rodnade som en liten skolflicka. Det hade jag inte alls väntat mig!

Jag tycker faktiskt att speakern Per Christian Håveødegård (till vänster) ska få vara med på 20% av äran. Rätt macho att våga åka med faktiskt!

Ja det var det! På söndagen bar det av hemåt igen.

Pokalen kommer få en hederplats tillsammans med 2013 års diplom från Speed Weekend samt guldmusen som dåvarande chefredaktör för svenska Top Gear-tidningen gav oss för bäst show under Speed Weekend. Nej, guldmusen är inte porrfilmsbranchens motsvarighet till en Oscar, utan en Porsche-datormus i guld!

Nu har vi varit hemma en vecka. Denna helg har ägnats åt att få ordning på bilar, släp, elverk etc. inför kommande upptåg. Sen är det väl full fokus på kåptillverkning som gäller!

Vissa bilder har vi lånat från Hauganfoto. På hemsidan finns många fler.
Svidd Gummi har också massor med bilder.
Ferdinand Ice Festivals hemsida.

Var f*n är filmerna tänker ni säkert nu. Ja, de kommer antar jag. Vi hann liksom inte med att filma något, men FIF kommer att ordna med något snyggt ihopredigerat från hela helgen. Blir nog jättebra!

Posted in Ferdinand Ice Festival 2014, Jetskotern | 5 Comments

Hemma igen

Hej igen

Nu är vi hemma igen efter en fantastisk (och jobbig) helg i Drevsjö, Norge och vår första Ferdinand Ice Festival. Ett kul event i lite annat stuk än Speed Weekend. Här kör man rundbana istället för endast rakt fram, och med lite mer exklusiva bilar.

Vi kommer att återkomma med en sammanfattning från helgen så jag avslöjar inte så många detaljer här, men kan i alla fall lägga ut den här lilla filmen som webbtidningen Svidd Gummi lagt ut:

Deras sammanfattning från helgen finner ni här: Länk

Och här har ni Haugan Fotos bilder, inklusive en bra bild på den fantastiskt fina Citroen DS som en av deltagarna sladdade runt på isen med: Länk

Posted in Ferdinand Ice Festival 2014, Filmer, Jetskotern, Media | 2 Comments

Snabb uppdatering från mobilen

Jag och bror min har firat sista dagen in frihet med fler förberedelser inför Ferdinand Ice Festival.

20140106-212912.jpg

Vi har bytt skida mot med, monterade nylackat styrhuvud och insug, provat spridare, och börjat ställa fram alla prylar som ska följa med. Ni som sett vår depå under Speed Weekend har nog lagt märke till att vi har en del med oss. Det vore liksom förargligt om pulsjeten skulle bli ståendes pga en simpel spricka eller ett elfel.

Så med andra ord; vinkelslip, MMA- och TIG-svets, lödutrustning, verktyg, reservplåt, slagborrmaskin (att borra hål i isen med), brandsläckare och brandfilt, elverket, startfläkt, mängder med kablar, strålkastare. Ja det blir en del…

Posted in Allmänt | Leave a comment

Konsten att göra allt så komplicerat som möjligt

Trött efter fyra dagars arbete med jetskotern tar jag mig friheten att hafsa ihop en uppdatering med några bilder.

Arbetet med att skära ut delarna till formen för fartkåpan har gått väldigt bra. Då de markisoleringsskivor vi införskaffat inte riktigt hade rätt dimensioner så var vi tvungna att skarva dem på en ledd. Under torsdagen och fredagen arbetade vi med detta, samtidigt som vi förberedde jetskotern inför Ferdinand Ice Festival.

Man inser först i efterhand hur j*vla mycket arbete det blir med allt. Bara detta tog många timmar.

Nästa uppgift är att skära ut alla skivor, men hur överför man profilerna som ska skäras ut från datorn? Vi hade två tilltänkta metoder:
1. Skriva ut profilerna i skala 1:1 i en storformatsskrivare.
2. “Gravera” profilerna direkt på skivorna i en CNC-maskin.

Alternativ 1 skulle kunna fungera, och vi har tillgång till en stoooor skrivare, men det blir en rejäl pappersåtgång och dessutom måste man klippa ut varje ark och sedan rita över konturen på skivorna innan man skär ut dem.

Det blev alternativ två med andra ord. Nu är det så här att även om vi har tillgång till många CNC-fräsar (även egna) så har ingen av dessa ett arbetsområde på minst 800x700mm. Därför lånade vi denna lilla skönhet:

Gullig va? 8600mm arbetsområde i X-axeln. Med design som en vanlig maskin blir det omöjligt att se vad som händer ute vid spindeln så därför sitter manöverpanel med tillhörande sittplats monterad på X-sliden så man åker med under körning.

Bearbetning av rejäla doningar kräver rejäla lyftverktyg. Som tur är så kommer maskinen med en travers av rang:

Efter lite strul med att få Lars-Eriks CAM-program att generera kod som Heidenhainstyrsystemet gillade så kom vi igång. Jag måste säga att allt gick väldigt smärtfritt. Då vi talade om väldigt moderata bearbetningskrafter så räckte det att trycka skivorna mot ett stopp under körningen. Förutom profilen så gjorde vi två punktmarkeringar att ha som referenser när vi limmar ihop alla lager.

Samtidigt som jag och Ola (traktorentusiast och bäddfräsoperatör) fräste så arbetade Lars-Erik med att generera nya program för varje lager, och Jim med att skära ut alla skivor. Skärandet går av förståeliga skäl inte riktigt lika snabbt som fräsningen, men trots allt snabbare än jag trott.

Faktum är att det gick så bra att all fräsning var klar redan under lördagen, så medan Jim fortsatte att skära under söndagen så passade jag på att utföra lite servicearbeten på vår nya husvagn.

Så… Alla delar utskurna. Nu lägger vi detta projekt på is tills Ferdinand Ice Festival är avklarad.

Posted in Jetskotern | 1 Comment

Speed Magazine nr. 2 är ute!

Tänkte bara tipsa om att Landracing.se har släppt Speed Magazine nr.2 för allmän beskådan (länk).

De har kostat på en hel avdelning för jetdrift, och vi har faktiskt fått skriva några rader om pulsjetar. Det finns förutom dessa massor av läsvärt.

 

Posted in Media, Speed Weekend On Ice 2014 | Leave a comment