Speed Weekend 2015 – En sammanfattning

Att sammanfatta årets Speed Weekend blir ingen enkel uppgift. För att vara helt ärlig så har det varit en smula gruvsamt att ta itu med uppgiften. Nu har man i alla fall samlat sig skapligt efter både Speed Weekend och allt arbete som detta inneburit. Vi har förutom massor av bilder även en hel del film. Dessa kommer nog ut senare. I detta inlägg slänger vi nog in ett och annat klipp som andra laddat upp på Youtube.

Söndag 8 Mars: Nu har jag skrivit på detta inlägg länge nog och insett att jag aldrig kommer att känna mig klar. Därför trycker jag ju på ”Publicera”-knappen och tar eventuella tillägg/ändringar i efterhand.

Om du som läser har information eller material att dela med dig av så tar vi gladeligen emot detta. Skicka oss bara ett meddelande via kontaktsidan så återkommer vi.

Torsdag

Vi har aldrig varit så många som åkt till Speed Weekend förut. Svarthålet kom med totalt 12 pers. Tre husvagnar och två släpvagnar krävdes för att få med allt material och boende åt alla.

För varje ort som Speed Weekend flyttar till så blir det ungefär 15 mil längre att åka. Till Årsunda är det 48 mil. Inte så farligt alls faktiskt, men det är ju till att komma iväg i god tid för att man inte ska vara framme runt midnatt.

Väl på plats på stranden i Årsunda så såg vi direkt att isen såg ut att vara väldigt bra. Dock så var inte landfästet helt fantastiskt, så vi fick ställa husvagnarna på stranden och endast ha depån på isen. Det fungerade bra för oss.

Framåt kvällen så skulle det förstås göras en och annan funktionskontroll. I år hade ju Lars-Erik med sig jetsparken också, som han renoverat upp efter att ha dragit fram den ur en lada där den stått i förvar sedan vi senast körde den i Funäsdalen.
Vi träffade dessutom på en del folk som vi inte sett sedan förra Speed Weekend. Daniel, Timmy och Timmy (insåg först efter att vi kommit hem att det finns två Timmy) från Varberg, med jetfordon och Super-7. Peter Forsberg, Rickard Lindström och resten av Brooklyn Choppers från Gävle och många andra. Det blev med andra ord en och annan bjudöl bland skitsnacket. Detta kändes väl lite på fredagsmorgonen, men inte skippade man förarmötet för det. Det var ju för körningen vi var där!

Nedan ser vi Peter Forsbergs MC med dubbla pulsjetmotorer. Det är riktigt maffigt när båda smäller igång samtidigt!

En i vårt inte så lilla gäng, nämligen ”kool-egon” (någon form av kreativ omskrivning av ”kollegan”) a.k.a. Kristoffer Bång har varit med några gånger förut. Han är inte bara en utmärkt stand-in för frånvarande Svarthåletmedlemmar utan också en sjukt bra fotograf. Ni ser vilka bilder han tagit på signaturen längst ner till höger. Nedan ser vi Mobacken-Anders gasturbinhoj i full prakt.

Han lyckades även få med en skön bild av provkörning av jetsparken.

Fredag

Tyvärr så lirade inte allt för arrangören under fredagen. Det var mycket strul med tidtagningsutrustningen. Sensorer som tinade ner i isen och kom ur position och annat som inte riktigt ville som de ville. Detta ledde förstås till att kön för körning blev rejält lång, och någon förare var förstås en smula irriterad. Dock så är ju stämningen över lag helt fantastisk. Efter kl 13. någon gång fick man igång maskineriet och körningarna började på allvar. Det märktes ganska snart att det skulle komma att gå undan rejält på årets Speed Weekend.

Jetskotern körde vi fram till startlinjen med stil!

Jim tog det riktigt lugnt den första repan. Det var ju trots allt första gången på två år som vi körde, och vi har ju byggt om en del sedan sist. Trots sitt lugna åk så klämde han till med en snittfart på 163,7 km/h. Vi bräckte vårt senaste rekord redan i första åket. Inte illa!

Då köerna under fredagen var väldigt långa så blev det inget mer kört med jetskotern den dagen. Mobacken-Anders har ju under flera års tid byggt på sin turbindrivna motorcykel som han tänkt köra på Bonneville i sinom tid. Vad jag vet så har han endast tagit en liten provtur med denna innan Speed Weekend. Rent ohyggligt spännande att se hur första turen på is skulle gå alltså. Och det gick bra! Knappt 200 knyck, och han kom tillbaks till depån körandes för egen maskin.

En annan som det gick bra för var Robban Gull. Ni minns han som satt i Nitroz motorsoffa tillsammans med oss. Han tog tillbaks sitt världsrekord i åka-fort-på-bakhjulet-på-is. Av bilden att döma så är han rätt nöjd!

Vi tillhör väl ett av få team som har med oss nästan hela verkstaden till Speed Weekend, och det är ju förstås bara kul när vi får hjälpa till. Här var det en avbruten kick som behövde svetsas ihop.

Två av Svarthålets tolv pers stora gäng var våra alldeles egna kockar Carin och Christer. Snacka om lyx! Om någon sagt till mig, för ett gäng år sedan när vi åkte till vårt Speed Weekend i Funäsdalen, att vi skulle komma att ha egna kockar med oss så hade jag aldrig kunnat tro det. Och man skulle kunna tro att det är onödig lyx, men det är nästan en nödvändighet om man inte vill leva på usla Billys-pizzor hela helgen. Det händer så mycket hela tiden att man knappt har tid att lämna depån för att gå på dass.

Lagade de bra mat då? Jo det kan ni ge er fanken på! Och det räckte till ett helt kompani, så förutom att Svarthålet och Mobacken blev mätta så kunde vi även smöra lite för någon funktionär. Tror faktiskt att vi lyckades pressa i lite i Glenn (arrangören) också.

Resten av teamet var, förutom utmärkt moraliskt stöd även goda medhjälpare med allt från att släpa fram startfläktar till att göra kaffe. (Och visst är de snygga i crew-mössorna som Orsa Tröjtryck var så vänliga att sponsra oss med?)

Efter avklarad körning fanns det lite mer tid till att roa sig med annat.

Lördag

Då det blev lite kört under fredagen så var man extra taggad till lördag morgon. Isen såg alldeles strålande ut, och vi kom ut rätt tidigt för första åket – vilket visade sig vara en fördel då det skulle bli en del arbete sen…

Av naturliga skäl kändes det rätt nervöst att köra upp mot startlinjen. Detta var ju trots allt första gången på två år.

Då Jim redan med lätthet knäckt vårt tidigare rekord under fredagen så satsade vi nu på finlir. Efter starten så justerade jag bränslet så gott jag kunde innan L-E ryckte ur sprinten och släppte iväg mig. Höll full gas hela vägen in i mål, och det kändes underbart…

…ända tills jag skulle kliva av och märkte att mitt vänstra byxben smält fast i värmeskölden.

Värmesköld, ”brandsäkra” byxor och Jims ganska nya MC-byxor var tydligen inte tillräckligt för att stå emot den pulserande flamman. Som tur var så klarade sig benet, men jag tar mig ändå friheten att skriva in mig i den exklusiva ”Jetleg-klubben”, där även Mobacken-Olov är medlem. Jag kände för övrigt inte ett skit, vilket får en att inse att det trots allt kanske skakar och låter mer än man tänker på medan man kör.

När man ser hur det rostfria stålbandet som hållit upp motorn ser ut så får man lite respekt för prylarna.

Snyggt snitt, mitt för sprickan i motorn!

Trots denna lilla olycka så nådde vi ändå dryga 172 knyck i snitt. Nu var det bara att dra igång med reparationsarbetet. En spricka på några decimeter samt några andra behövde lagas. Här måste jag passa på att göra lite reklam. Det är få gånger man stöter på produkter som inte bara är väldigt billiga utan även oerhört bra. Julas rostfria svetspinnar faller in under denna kategori. Ingen av oss är väl något proffs på svetsning, men vi har gjort många lagningar med dessa pinnar under åren och de är inte bara väldigt lätta att svetsa med, utan verkar även ge bra resultat.

Hade jag haft en bild av L-E där jag inte samtidigt tog VM-guld i dubbelhaka så hade jag lagt in den, men det verkar som att han har lyckats undvika alla våra kameror väldigt effektivt under helgen.

Reparationsarbetet drog en skaplig publik. Ärligt talat så är det väldigt kul när vi får chansen att visa att det är bara att vara glad och arbeta vidare – vilket är mycket roligare än att sura och åka hem.

Någon driftig teamkamrat satte upp en liten insamlingsburk till svetspinnar och nya byxor till Jim. Fick fick faktiskt in en slant och det tackar och bugar vi såklart för!
En 20-30 pinnar och en kapskiva senare var lagningen kvar.

Exakt i vilken ordning saker och ting skedde är faktiskt svårt att minnas, men Olov gjorde ju någon repa med jetsparken också. Tyvärr så hann vi inte riktigt med att närvara när alla fräna fordon körde eftersom reparationerna tog alla våra resurser.

Även Daniel Lövgren tog sig ut på banan för något åk:

Det började dra ihop sig för ännu ett åk med jetskotern. Det var nog ingen av oss som var så speciellt säker på att den skulle hålla ända i mål.

För att slippa elda upp benen ifall olyckan skulle vara framme igen så lindade jag in benen med brandfilt.

Höll skiten ihop då? Jo det gjorde den. Hela vägen in i mål, med en snitthastighet på 178 km/h. Vi gjorde ett snabbt besök i depån för att kolla efter nya skador och tanka och sedan bar det av mot banan igen.

Lina och Lotta gjorde ett alldeles strålande jobb som fläktchaufförer!

Och Björn uppvisade oanade talanger, då han visade sig vara en alldeles utmärkt elverksdragare.

Sista repan gick det ännu snabbare! 183,5 km/h i snitt. Inte illa!

Nu kunde vi slappna av lite. Passa på att må lite gott, ta nån öl och snacka med folk. Anders och Björn tog täten:

Framåt kvällen väntade bankett, prisutdelning och underhållning. Vid det här laget är man så himla trött att man inte riktigt är i stånd till att uppskatta alla festligheter, men visst var tillställningen trevlig!

Underligt nog så verkar inga priser ha gått till vår klass. Jim förklarade att det faktiskt stod i reglementet att man inte delar ut priser i klasser med färre än 7 deltagare. Som tur är så delades det i alla fall ut ett par specialare. Mobacken fick pris för bästa depå – vilket de helt klart förtjänade (vi har lite att lära där) och Daniel Lövgren för vingligaste färd.

Eftertext

Jag tänkte även försöka mig på en liten eftertext. Det är möjligt att detta blir lite långdraget, men det är faktiskt många som vi vill tacka för allt kul vi haft under denna helg.

•  Tack Jim och Lars-Erik för att ni (vi) utgör ett så bra team, och för att ni pallar med mitt humör…
• Tack Christer och Carin som såg till att inte bara vi, utan även Mobackengänget och flera andra slapp gå hungriga eller leva på sliskiga Billyspizzor hela helgen.
• Tack Anders för att du tog med Larven och lät oss göra ståndaktig entré i startområdet, samt för dina och Linas sånginsatser på kvällarna.
• Tack Björn, Johanna, Lotta, pappa och Kristoffer för hjälp och moraliskt stöd fotograferande, kaffetillverkande etc.
• Tack hela mobackengänget samt alla andra sköningar ( Olov, Olle, Lars, Låbbas, Bjursingen, Åsa ) som också bidrog med roliga upptåg och åkturer av varierande kvalité.
• Tack Daniel och Timmy för att ni dök upp som vanligt. Fantastiskt vad kul det kan vara med folk man endast träffar en gång per år. Man har liksom mer att snacka om då.
• Tack Peter Forsberg, Smokie Rick Lindström och resten av Brooklyn Choppers-gänget för att ni tog med er era fräna byggen. Jag ska bära mössan jag bytte åt mig med stolthet. Och så tror jag att jag tar Buellen för att hälsa på er i sommar!
• Tack till alla andra förare. Önskar jag hade haft tid att snacka med flera av er. Det samlas verkligen massor av skönt folk på en och samma plats en helg som denna!
• Tack till arrangörer och volontärer ( Glenn Ocklund, Danny Froberg m.fl.) som faktiskt lyckas med bedriften att vara förbluffande trevliga hela helgen med tanke på hur mycket de har att göra.
• Tack till Orsa Tröjtryck (helloil.com) för de sjukt snygga mössorna. Jag tänkte förstås att de flesta i vårt gäng skulle vara trötta på dem när vi var klara och lämna tillbaks dem, men tvärtom så visade det sig att vi hade alldeles för få. Folk ville köpa mössor av oss! Får lära av detta och ordna fler till nästa år.
• Passar även på att tacka Ytterocke Production för att de lånade ut sitt stora tält till oss.
• Och sist men inte minst; tack till alla som kom. Det har alltid, och kommer nog alltid att vara, svårt att ta till sig att folk faktiskt kan vara så pass roade av att följa oss och våra vänner. Man tror knappt att det är sant när människor kommer fram och säger att de följt med i allt vi gjort och önskar oss lycka till. Om de dessutom säger att vi låtit inspirera dem så blir vi förstås ännu mer stolta.

Mer kreativitet till folket!