Vi har hamnat lite efter med uppdateringarna. Var rent jobbigt att gå igenom alla bilder för att välja ut vad vi ska ta med eller inte vid det här laget…
För två helger sedan ägnade vi oss åt att se över motorn. I jakten på sprickor så tog vi lite fina kemikalier till hjälp. Först sprayades alla riskområden med en speciell färg extremt effektivt drar in i alla sprickor.
Färgen var skitsnygg, men tyvärr måste den torkas bort innan man går till nästa steg – att lägga på framkallare.
På bilden nedan är framkallaren pålagd. Denna är genomskinlig när den läggs på och blir vit när den torkar.
Exakt hur magin bakom detta funkar vet jag inte, men framkallaren tycks dra ut den rosa färgen ur sprickorna när den torkar.
UV-lampor är inte bara något som CSI använder när de söker efter diverse kroppsvätskor på brottsplatser utan även Lars-Erik i jakt på sprickor. På bilderna ovan syns områden med sprickor tydligt, men för att hitta exakt var sprickan ligger så kan man ta hjälp av UV-ljus.
Vissa ”falsklarm” kan denna metod ge, om man t.ex. torkat bort färgen för dåligt. Därför kontrollerades varje indikation noga och markerades.
Baktill, där utloppskonan sitter var det sprucket nästan runt om. Där har vi aldrig gjort någon reparation förut så vi svetsade om hela vägen runt, både från in- och utsida.
På ställen där det krävs lite mer material kör vi med pinne. Här (bilden nedan) hände det visst en lite olycka. Inget som inte lite lappande kan ordna.
Den här motorn sjunger verkligen på sista versen. Att det blir sprickor är nästan ofrånkomligt, och de vi hittade var inget som överraskade oss. Nästa år blir det nog en ny, större motor.
Vi shimsade även upp styrspindlarna lite då de var väldigt glappa. Även dessa bör ses över inför nästa år.
